Breaking Arms - en tung historia

OBS: Den fjärde och sista delen i serien om Bella och Edward och deras omöjliga kärleks kommer i ett stort format, mer än 700 sidor samt stor text, vilket leder till vissa besvär när man skall hålla uppe boken för läsning. Därav den nya titeln.

Varning: nedanför följer en redogörelse som kan spoila handlingen om man inte läst förgående böcker i serien!

Historien är - precis som föregående - belägen i den lilla molniga staden Forks i Washington state, USA. Bella är flickan som oåterkalleligt förälskat sig i vampyren Edward, något som inte ses med blida ögon på av vampyrvärlden. Bella och Edward har därför lovat de styrande, en klan som kallas Volturi, att Bella skall göras till en vampyr. Innan Edward förvandlar Bella har han bara en önskan: att hon gifter sig med honom. Bella - som egentligen är emot äktenskap - tycker detta är ett litet pris att betala för att få vara med sin älskade för evigt, så de gifter sig under konventionella former. Ceremonin, som är mycket vacker, tar plats hemma hos Cullen. Alla deras vänner är där, till och med varulvarna som tidigare var vampyrernas fiender.

Före Bella överger mänskligheten finns det dock en väldigt speciell köttslig förnimmelse kvar som Bella vill känna, något som Edward är ytterst ovilligt att ge henne eftersom han är rädd för att förlora kontrollen och skada henne. På deras bröllopsresa ger han till slut efter för hennes önskan. Och resultatet? Något som ingen någonsin kunnat ana...


Fram till denna punkt var boken faktiskt riktigt trevlig. Meyer kommer faktiskt undan som författare när man inte försöker försvenska det hela. (Undrar hur det kommer sig?) Tidigare så klagade jag på att handlingen saknade drivningskraft framåt, men denna hade ett starkt driv (den åstundande vampyrförvandlingen), samt massor med spänning från tidigare nämnda bröllopsrese-twist. Men tyvärr lyckades inte Meyer bibehålla drivet och spänningen och de sista tvåhundra sidorna var bara väntan på att det skulle ta slut. Och när det väl var dags för slutet, så var det knappt värdigt att kallas ett slut.

Visserligen kom det ännu en rätt så intressant twist från den tidigare twisten (en s.k. twist-i-twisten) (någon mer än jag som blev sugen på twist?), och sen fanns det ju ytterligare en sak som - åtminstone för ett par minuter - gjorde det hela intressant igen. Edward besitter förmågan att läsa människors tankar, de enda tankar han inte kommer åt - av någon underlig anledning - är Bellas. Här får vi äntligen reda på varför.

Karaktärerna var som vanligt platta och tråkiga. Bella blev litet intressantare mot slutet, men som motvikt mot det blev Edward en tråkmåns. Det fanns dock två karaktärer som jag föredrog, och en liten del av mig hoppas (trots Meyers oförmåga att skriva) att hon skall göra en spinoff med dessa två...

Allt som allt är boken värd att läsas, om man är nyfiken på hur denna Great Love Story avslutas. Men är man inte nyfiken så kommer man inte missa någonting. Inga briljanta formuleringar, inga vackra scenerier, inga roliga karaktärer, bara en oändlig ström av text om dittan och dattan i en monoton ton. Blah! Boken får (för sin trevliga början) tre av fem, och en trea på romantikskalan. Och sedan sluter jag Twilight-sagan för gott (förutom i filmform).