Nevil Shute - Fem svarta höns

Fem svarta höns a.k.a. A town like Alice är en klassiker från 50-talet av Nevil Shute. Boken utspelar sig efter andra världskriget och handlar om den unga brittiska kvinnan Jean Paget som under sin ungdom var en krigsfånge på Malacka-halvön. Jean är baserad på en verklig kvinna som tillsammans med en grupp engelska kvinnor på Malacka (side note: i verkligheten utspelade det sig i Sumatra) tillfångatogs av fienden, japanerna. Japanerna hade ingen aning om vart de skulle förfara de kvinnliga krigsfångarna, vilket ledde till att ett konstigt arrangemang upstod där kvinnorna och deras fångvaktare gick från by till by i över två år, i väntan på ett permanent kvinnligt fängelse som aldrig kom. Över två tredjedelar av gruppen dog av sjukdomar och utmattning, och på vägen mötte de .

Boken börjar ett par år Jeans återkomst till England, då hon kontaktas av advokaten Noel Strachan. Strachan berättar att hon kommer ärva en förmögenhet av sin morbror, och att han enligt avtalet med morbrodern skall förvalta hennes förmögenhet tll den dagen hon fyller 35. Jean skall till dess leva på ett väl tilltaget årligt underhåll, vilket innebär att hon aldrig behöver jobba igen. När Strachan frågar henne vad hon tänker göra med sina pengar och berättar att hon tänker återvända till Malacka, till en by där hon spenderade en viss tid som krigsfånge, och finansiera byggandet av en brunn till byns kvinnor. Noel blir så häpen av detta att han lockar Jean att berätta mer, och det slutar med att hon berättar om den hela långa vandringen.

Bland alla hemska saker som hände under tiden som fånge minns Jean en händelse specifikt. Det var när en australiensk krigsfånge vid namn Joe Harman riskerade sitt liv för att hon och kvinnorna skulle få mat. Han snodde fem svarta höns åt dem, men japanerna kom på honom och straffet för detta blev korsfästelse... Jean återvänder till Malacka fylld av de plågsamma minnena då hon till slut får reda på att Joe Harman överlevde den brutala tortyren. Plötsligt öppnas en dörr för Jean och hon beslutar sig för att åka till Australien och söka upp Joe...

Jag har bara gott att säga om denna bok. För det första älskar jag hjältinnan, en praktisk och modig ung kvinna. För det andra älskar jag historien. Man lever sig in i den direkt, den varma vägen de vandrar, allt elände och misär. Jag ser framför mig hur de kämpade på, från by till by, tills de förvandlats mer till infödingar än till fina engelska damer... För det tredje älskar jag sättet som historien berättas på. Inget storhetsvansinne, inget förskönande, inga krusiduller. Det behövs inte. I de vanliga böckerna jag läser brinner jag alltid av nyfikenhet att få veta hur det slutade. Men i denna bok är slutet inte längre viktigt, även om det faktiskt är riktigt bra, men det är den långa vandringen och Jeans alla kamper som jag vill läsa om. När slutet kom var det tråkigt att sluta läsa, men som tur är finns ju serien kvar att titta på, måste genast fixa hem!

En stark fyra och en tvåa på romantikskalan.

Sidenote: Fem svarta höns påminner mycket om Törnfåglarna, som utspelar sig runt samma tid och till viss del i samma miljöer. Kan detta bero på att de är båda australienska författare? Är det så att de skriver på ett särskilt sätt? Tål att undersökas...