Saga Borg - Jarastavens vandring

Jarastavens vandring är en historisk/fantasy-serie i nio delar (Völvans dotter, Ondskans tecken, Vindens öga, Urlas skugga, Mörkrets makter, Dödens vingslag, Livets källa, Vargens lya, Tertors vrede). Den handlar om den unga flickan Siri som föds i byn Stenestrand. Likt sin mor, Stenestrands Völva, äger hon kraften och med den den förmågan att ta emot syner. När Siri för första gången beträder blodhyddan och invigs i kvinnans hemligheter får hon en skakande syn om att deras by är i fara. Men Siri hinner inte varna sina fränder i tid och snart är fienden över dem. Tillsammans med en grupp kvinnor förs Siri bort till att bli en av fiendens kvinnor i Bäckakorsets by. Där träffar hon på Hövdingen Vidar och hans förslagna kvinna Grina, som låtsas äga völvans krafter så hon kan åtnjuta den upphöjda ställning det innebär. Enligt seden kan en by endast ha en völva, så Siri måste dölja sina krafter för att inte bli dödad, samtidigt som hon behöver dem för att kunna lyckas fly tillbaka hem med de bortrövade kvinnorna... Hon lyckas lägga en förbannelse över byn, men allt eftersom tiden lider inser hon att hon agerat överilat, för det är inte är byn i sig som förtjänat hennes förbannelse...

Jarastavens vandring påminner mycket om Sagan om Isfolket, Sagan om Valhalla (samt Grottbjörnens folk, säger dem). Det är mycket sex, kärlek, strider, men även teknikhistoria, medicinsk historia och sådant som kan vara intressant för dem som gillar att läsa om hur de levde på folkvandringstiden. Visserligen säger författarinnorna att de lånat litet av olika tidsåldrar, men det är ju ingen historisk faktabok så allting behöver inte vara korrekt, tycker jag. Det är hur som helst framfört mycket smakligt (nåja, kanske inte tantsnusket då...) och verklighetstroget (förutom de magiska delarna då...). Allt som allt är det en serie att älska. Bok efter bok, år efter år, utvecklas historien och jag börjar nästan känna ett släktskap med dem det handlar om. Utan att avslöja för mycket så vill jag dock påpeka att slutet kändes något... konstigt. Men slutet är inte allt, ibland är det som bäst när man är mitt uppe i det hela.

Totalt får serien en stark trea och en fyra på romantikskalan.