Pratchetts halsbrytande satir blandad med Gaimans mörka, magiska stil i en absurd berättelse om Harmagedon och vad som händer om Antikrist uppfostras till en människa.Så står det på baksidan, och jag tyckte det sammanfattade boken på ett bra sätt. Vår bokcirkel avhandlade boken ikväll, fast då endast hälften av oss hade läst den och bara 1/3 tyckte den var något vidare så blev det ingen riktigt bra diskussion... tyvärr. Men jag visste att jag tog en risk med fantasy eftersom de andra uttryckligen sagt att de inte läser sådant, så jag var förberedd. Nu har jag åtminstone gett dem en bild av vad fantasy är... Den mer fjantiga fantasysorten förstås... =)
Men vad tyckte jag om boken då? Det här var en omläsning för mig, vilket betyder att det inte var några överraskningar för mig. Crowley är fortfarande bäst och budskapet satt i sten: Ingen föds god eller ond. Och jo föresten, Neil och Terry rockar fett.
----Nu till något helt annat: Jag har tagit det mogna beslutet att ensam gå och se bio. Jag har aldrig i hela mitt liv sett bio själv, det har helt enkelt aldrig funnits något tillfälle då jag verkligen velat se en film och inte haft någon att gå med. Men nu finns det... skälet är Twilight.
----
Och till en annan helt orelaterad grej: Tidigare i månaden läste jag de två första delarna i fantasyserien Jarastavens vandring. Jag reserverade den tredje och lånade resten eftersom den fanns inne (nio delar totalt). Nu har den tredje boken kommit in vilket betyder att jag har en hel del läsning att se fram emot! *weeee*
No comments:
Post a Comment