Vår bokcirkel valde denna gång att förkovra oss i den stora skräckmästaren H.P. Lovecraft. Tanken bakom att läsa skräck kom nog ursprungligen från J, men gruppen har också tidigare läst en annan "skräckis", Dracula av Bram Stoker, som var en stor succé. Det är ju självklart inte heller alldeles svart och vitt mellan skräck och fantasy eller science fiction, och dessutom är vi nog alla rörande överens om att klassiker (även inom genrér som snuddar in på sf/fantasy) bör läsas. En del hade läst Lovecraft tidigare men för de flesta tror jag Lovecraft var en ny bekantskap. Så, nu är frågan - fungerade det eller floppade det?
Valet av At The Mountain of Madness gjordes av J, som förklarade för oss att det är en av de få av Lovecrafts längre noveller. Den handlar om en grupp forskare som reser på en expedition till sydpolen för att borra och söka rester av förhistoriska djur och växter, men när de väl kommit fram så börjar de bit för bit att upptäcka mystiska formationer i berggrunden, tills de en dag upptäcker perfekt bevarade exemplar av flera miljoner år gamla varelser, varelser som funnits på jorden långt före allt annat liv. Expeditionens andra grupp finner också ett gigantiskt berg, där fler varelser återupptäcks begravda i snön. Men så tystnar all radiokontakt, och den första expeditionen måste nu bege sig upp i bergen för att leta reda på sin försvunna grupp...
Lovecraft skrev denna bok 1936 och den räknas som en del av Cthulu-mytologin. Här får man reda på en hel del historisk bakgrund till Cthulu, The Elders och även vart snömannen kom från, vilket jag tycker är rätt fascinerande och intressant. Vad som är mindre fascinerande och dock väldigt väntat är att Lovecraft skriver dock som (ursäkta uttrycket) han har fått en sopkvast uppkörd någonstans. Texten är formell och mycket stel, åtminstone i de tre första fjärdedelarna av boken. Därtill referar han till de stora upptäckarna av sydpolen och mycket lyckas beskriva saker som borrning, geografi, bergslag och förhistoriska upptäcker med de mest invecklade obegripliga uttrycken. Han drar sig inte heller för att använda översvallande beskrivningar av utseendet både på varelserna som expeditionen finner samt berget, beskrivningar som man tappar bort sig i tills man blir ännu mer förvirrad. Med andra ord, motsatsen till målande beskrivning. Detta till trots blev jag efter ett tag fängslad av historien och entusiastisk med hjälten då han finner mer och mer bevis för sina teorier (så det gäller bara att ge Lovecraft ett par chanser innan han växer på en).
Vad tyckte då gruppen om boken? Jo, boken till ära så förklarade både CG och S att boken är K-märkt och inte kan betygsättas. Således beslutades det för att vi skulle skapa en egen betygskala efter vårt eget tycke, och den blev så här:
CG: K-märkt alternativt en 15:5:a.
Jag: Den är söt, mysig och luktar inte illa.
N: Det är helt klart en standardmjölk.
F: Det är en Jess!
S: 6,8? Alternativt 1001001 (skulle det vara med på din poängställning eller har jag kladdat till det?)
J: Det är en ramlösa kaktus.
Så vad betyder det hela...? Ja, det får ni väl fråga mina bokcirklare om... :)
Valet av At The Mountain of Madness gjordes av J, som förklarade för oss att det är en av de få av Lovecrafts längre noveller. Den handlar om en grupp forskare som reser på en expedition till sydpolen för att borra och söka rester av förhistoriska djur och växter, men när de väl kommit fram så börjar de bit för bit att upptäcka mystiska formationer i berggrunden, tills de en dag upptäcker perfekt bevarade exemplar av flera miljoner år gamla varelser, varelser som funnits på jorden långt före allt annat liv. Expeditionens andra grupp finner också ett gigantiskt berg, där fler varelser återupptäcks begravda i snön. Men så tystnar all radiokontakt, och den första expeditionen måste nu bege sig upp i bergen för att leta reda på sin försvunna grupp...
Lovecraft skrev denna bok 1936 och den räknas som en del av Cthulu-mytologin. Här får man reda på en hel del historisk bakgrund till Cthulu, The Elders och även vart snömannen kom från, vilket jag tycker är rätt fascinerande och intressant. Vad som är mindre fascinerande och dock väldigt väntat är att Lovecraft skriver dock som (ursäkta uttrycket) han har fått en sopkvast uppkörd någonstans. Texten är formell och mycket stel, åtminstone i de tre första fjärdedelarna av boken. Därtill referar han till de stora upptäckarna av sydpolen och mycket lyckas beskriva saker som borrning, geografi, bergslag och förhistoriska upptäcker med de mest invecklade obegripliga uttrycken. Han drar sig inte heller för att använda översvallande beskrivningar av utseendet både på varelserna som expeditionen finner samt berget, beskrivningar som man tappar bort sig i tills man blir ännu mer förvirrad. Med andra ord, motsatsen till målande beskrivning. Detta till trots blev jag efter ett tag fängslad av historien och entusiastisk med hjälten då han finner mer och mer bevis för sina teorier (så det gäller bara att ge Lovecraft ett par chanser innan han växer på en).
Vad tyckte då gruppen om boken? Jo, boken till ära så förklarade både CG och S att boken är K-märkt och inte kan betygsättas. Således beslutades det för att vi skulle skapa en egen betygskala efter vårt eget tycke, och den blev så här:
CG: K-märkt alternativt en 15:5:a.
Jag: Den är söt, mysig och luktar inte illa.
N: Det är helt klart en standardmjölk.
F: Det är en Jess!
S: 6,8? Alternativt 1001001 (skulle det vara med på din poängställning eller har jag kladdat till det?)
J: Det är en ramlösa kaktus.
Så vad betyder det hela...? Ja, det får ni väl fråga mina bokcirklare om... :)
4 comments:
At the Mountains of Madness skrevs 1931, inte 1936.
Det finns en anledning till att texten är så stel i början. Lovecraft försöker skriva kliniskt objektiv vetenskapsprosa och lägga upp romanen som en rapport från en vetenskaplig expedition. När så Dyers världsbild får den ena törnen efter den andra i den förmänskliga staden, rämnar så småningom hans kyliga klarhet och han flippar ur (dock inte lika illa som Danforth, naturligtvis).
Jag tycker att ni verkar ha en väldigt rolig bokcirkel! (Själv har jag konstaterat att Lovecraft inte riktigt funkar på mig, men det kunde vara kul att prata om i alla fall.)
Jag tror att det finns fyra SF-bokcirklar i Sverige: eran, och sen vår i Uppsala, den i Stockholm och den i Linköping. Det kunde vara kul att jämföra dem på något sätt, alla bokcirklar är ju olika. Kanske en serie på min blogg? Jag grunnar på saken.
Standardmjölk är helt klart den godaste mjölken så det måste vara bra betyg! Mellanmjölk hade å andra sidan visat på en ganska mjäkig bok ;)
Magister, det verkar tyvärr vara så att jag inte har full koll på faktan här. Jag läste på wikipedia att den blev utgiven 1936. Men fem år mer eller mindre gör inte så mkt för mig, hoppas det inte gör det för dig med. :)
Tack för din förklaring, det blir väldigt självklart när du lägger fram det så.
Åka: Bara fyra SF-bokcirklar? Jag tror det finns fler men att de kanske inte är så synliga. :) Håller med om att det kunde vara kul att jämföra dem, eller åtminstone böcker och tycken.
QueenH: Jag tror det är menat som ett mycket bra betyg så du har nog rätt :)
Post a Comment