Showing posts with label H.P. Lovecraft. Show all posts
Showing posts with label H.P. Lovecraft. Show all posts

Monday, 7 October 2013

Helena Dahlgren - Kallelsen

Gick ut på långpromenad häromdagen och lyssnade på Helena Dahlgrens ljudnovell "Kallelsen", om en kvinna med ett koltbarn på en liten enslig ö, som väntar och väntar på att hennes man Arvid ska komma tillbaka från hummerfisket. Under tiden som hon väntar så skriver hon i sin dagbok om sin växande känsla av obehag. Någonting står inte rätt till, hon kan känna doften av hav och tång, drömmer underliga undervattensdrömmar.

Novellen är cirka 40 minuter lång och inläst av Therese Akraka. Jag älskade verkligen denna novell och vill å det starkaste rekommendera den till alla. Mysig höstläsning med känsla av tidlös stil. Novellen har influenser av H.P. Lovecraft, den är suggestiv och har ett vackert gammaldags språk. (Dagboksstilen kommer väl från Bram Stoker men tror han inspirerades av Lovecraft, yes?). Något som Helena lyckas exceptionellt bra med är att måla upp landskapet; den karga lilla ön med klipporna och saltvattnet, det ensliga huset, tiden och känslan. Asbra Helena! Nu tycker jag du sätter igång och skriver mer!

Friday, 30 November 2012

SF-bokcirkeln läser... Arthur Machen

 
SF-bokcirkeln tog en lång höstpaus due to flytt, Swecon, semestrar och dylikt. Förra gången läste vi Charles de Lints "Someplace to be flying" och bestämde att nästa författare skulle bli Arthur Machen, den gamle 1800-tals skräckförfattaren som H.P. Lovecraft inspirerades av. Vi valde ut novellsamlingen "Den store guden Pan" och "Det innersta ljuset", anno 1890-talet. Boken innehåller också en essä av Vincent Starret om Arthur Machen, som skrevs 1918. Rent innehållsmässigt så tyckte vi samtliga att båda novellerna var rätt så tama, det var ganska tunnt med skräck även om det byggde upp och blev intressant. Det var nog inte särskilt skrämmande på 1890-talet heller. Däremot kan man tydligt se influenser till t ex Lovecrafts verk med dess psykologiska terror.
Tyvärr finns inte mer att säga om Machen, han kom, han skrev, han glömdes bort. Tydligen av ett skäl.
 
Nästa bok för SF-bokcirkeln blir Kim Stanley Robinsons "2312" som är väldigt hajpad just nu. Påminner en del om Alastair Reynolds "Blue remembered earth" och utspelar sig post-klimatkatastrofen. Ska bli intressant läsning!
 

Thursday, 1 November 2012

H.G. Wells - The Invisible Man (och övrig klassisk viktoriansk litteratur)


 "The Invisible man" skrevs av H.G. Wells, en författare som klarar sig utan närmare presentation. Novellen publicerades 1897 och klassas som science fiction. Den handlar om en man som genom ett vetenskapligt experiment lyckas göra sig själv osynlig och är oförmögen att vända processen. Wells leker med tanken på hur man moraliskt handskas med osynlighet och hur vetenskapen kan te sig ur samhällets synvinkel. Den är väldigt intressant och väl genomtänkt. Yakov I. Perelman fastslog 1913 att om det vore möjligt att göra sig själv osynlig så som Wells hade tänkt så skulle man också bli blind, eftersom ögat behöver absorbera ljus för att man ska kunna se. Wells var dock medveten om detta problem, vilket också kan noteras i novellen.

Jag behöver definitivt läsa fler böcker av Wells, främst "The Time Machine". Jag har ett eget uttryck för när jag *verkligen* vill läsa en bok, då behöver jag inte den utan jag HÖVER den. Så är det med Tidsmaskinen. (Ni kan räkna detta som början på min önskelista inför jul.)

Jag verkar dras till den mer klassiska viktorianska litteraturen just nu, men så är jag ju också en anglofil. På sistone har jag läst både Bram Stokers "Dracula", H.P. Lovecrafts "At the mountain of madness" och Arthur Machens "The great god Pan and the Inner light." (De tre sistnämnda kan anses vara skräcklitteraturens föregångare.) Andra böcker som jag suktar efter att läsa är Mary Shelleys "Frankenstein", Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray", Robert Louis Stevensons "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" och förstås den gotiska romanen "Jane Eyre" av Charlotte Brontë som, enligt mig, borde räknas som skräck.

Tuesday, 19 April 2011

SF-bokcirkeln: H.P. Lovecraft - At the mountain of madness

Vår bokcirkel valde denna gång att förkovra oss i den stora skräckmästaren H.P. Lovecraft.  Tanken bakom att läsa skräck kom nog ursprungligen från J, men gruppen har också tidigare läst en annan "skräckis", Dracula av Bram Stoker, som var en stor succé. Det är ju självklart inte heller alldeles svart och vitt mellan skräck och fantasy eller science fiction, och dessutom är vi nog alla rörande överens om att klassiker (även inom genrér som snuddar in på sf/fantasy) bör läsas. En del hade läst Lovecraft tidigare men för de flesta tror jag Lovecraft var en ny bekantskap. Så, nu är frågan - fungerade det eller floppade det?


Valet av At The Mountain of Madness gjordes av J, som förklarade för oss att det är en av de få av Lovecrafts längre noveller. Den handlar om en grupp forskare som reser på en expedition till sydpolen för att borra och söka rester av förhistoriska djur och växter, men när de väl kommit fram så börjar de bit för bit att upptäcka mystiska formationer i berggrunden, tills de en dag upptäcker perfekt bevarade exemplar av flera miljoner år gamla varelser, varelser som funnits på jorden långt före allt annat liv. Expeditionens andra grupp finner också ett gigantiskt berg, där fler varelser återupptäcks begravda i snön. Men så tystnar all radiokontakt, och den första expeditionen måste nu bege sig upp i bergen för att leta reda på sin försvunna grupp...

Lovecraft skrev denna bok 1936 och den räknas som en del av Cthulu-mytologin. Här får man reda på en hel del historisk bakgrund till Cthulu, The Elders och även vart snömannen kom från, vilket jag tycker är rätt fascinerande och intressant. Vad som är mindre fascinerande och dock väldigt väntat är att Lovecraft skriver dock som (ursäkta uttrycket) han har fått en sopkvast uppkörd någonstans. Texten är formell och mycket stel, åtminstone i de tre första fjärdedelarna av boken. Därtill referar han till de stora upptäckarna av sydpolen och mycket lyckas beskriva saker som borrning, geografi, bergslag och förhistoriska upptäcker med de mest invecklade obegripliga uttrycken. Han drar sig inte heller för att använda översvallande beskrivningar av utseendet både på varelserna som expeditionen finner samt berget, beskrivningar som man tappar bort sig i tills man blir ännu mer förvirrad. Med andra ord, motsatsen till målande beskrivning. Detta till trots blev jag efter ett tag fängslad av historien och entusiastisk med hjälten då han finner mer och mer bevis för sina teorier (så det gäller bara att ge Lovecraft ett par chanser innan han växer på en).

 Vad tyckte då gruppen om boken? Jo, boken till ära så förklarade både CG och S att boken är K-märkt och inte kan betygsättas. Således beslutades det för att vi skulle skapa en egen betygskala efter vårt eget tycke, och den blev så här:

 CG: K-märkt alternativt en 15:5:a.
Jag: Den är söt, mysig och luktar inte illa.
N: Det är helt klart en standardmjölk.
F: Det är en Jess!
S: 6,8? Alternativt 1001001 (skulle det vara med på din poängställning eller har jag kladdat till det?)
J: Det är en ramlösa kaktus.
Så vad betyder det hela...? Ja, det får ni väl fråga mina bokcirklare om... :)

Sunday, 3 April 2011

Läsplanering + Sci fi mässa

Nu har jag litet tajt om tid, till den 11:e ska jag ha läst At the Mountain of Madness av H.P. Lovecraft, och den 13:e ska jag ha läst The eyre affair av Jasper Fforde, däremellan vill jag också hinna läsa färdig The House on Durrow Street av Galen Beckett, uppföljaren till The Magicians and Mrs Quent men den är en riktig tegelsten och jag har litet svårt att komma in i den, med ständiga avbrott för annat. Därmed inte sagt att den inte är bra.

För övrigt så har jag varit på Sci-fi mässan i Malmö idag och träffat Chewbacka, Darth Vader, x antal stormtroopers och en vulcan. Har varit med i ett Trekkardy (som jeopardy fast med star trek) som jag förlorade i mot en borg och en supernörd. Skyller på att borgen hade assimilerat all kunskap från denna planet och att supernörden jobbade i Star trek-båset.
Tyvärr var de alldeles för långa för att jag skulle få säga "Aren't you a little short for a stormtrooper?"


"Dum-dum-dum-dum-dumdum-dum-dumdum.. DUM-DUM-DUM-DUM-DUMDUM-DUM-DUMDUM..."

Mitt loot, Leauge of extraordinary gentlemen, nördig star trek-t-shirt, bobbing head-darth vader, miniserien Scarlett (sci-fimässan har ALLT!) Fick tuttifruttin i tröstpris efter Trekkardyn.