"Herdedottern Sofia växer upp i den lilla staden Betlehem under den period då romarna ockuperar Palestina. Det är en grym tid, särskilt om man är kvinna och vill gå sin egen väg. Men Sofia har fått sällsamma gåvor med sig i livet, och ödet leder hennes steg från Betlehem via Alexandria till Rom, världens centrum. Hon når oanade höjder men får också betala för sitt mod och sin aldrig sviktande människokärlek med utanförskap och sviken kärlek. Trots omgivningens hån viker Sofia inte från sin förutbestämda väg. Hon är stark och stjärnan ger henne vägledning. Och slutligen möter hon den man hon som ung flicka såg i en dröm …"När jag började läsa denna bok hade jag rätt så höga förväntningar då jag tyckte om Nemerts andra bok Rovfåglarnas tid. Men efter en god bit in i boken tråkades jag till döds då jag insåg att den stora kärlekshistorien skulle förpassas till en biroll (vilket iofs verkar vara Nemerts signum). I Rovfåglarnas tid kunde jag dock njuta av revolutionens Frankrike, men de mystiska och gudomliga händelserna kring Jesu födelse och levnadsår var inte ens i närheten av lika intressant och stimulerande. Sedan tråkades jag av att alla fascinerades av denna jäkla Sofia... denna helgonlika kvinna, både vacker och modig och intelligent och... yadda yadda - BOORING!
Och för att dra det hela till sin spets så var kärlekshistorien pinsamt urusel.
Den får en svag tvåa och en 2:a på romantikskalan.
2 comments:
Tänk vad olika vi kan tycka. Jag gillar verkligen denna bok, men är inte så förtjust i andra av Nemert.
Kan bero på att jag gillar tiden kring Jesus men inte är så stort fan av franska revolutionen.
Lotta
Det måste ju vara det, allt beror på ens personliga preferenser. Men jag tyckte även att hjältinnan var alldeles för glorifierad i denna. I Rovfåglarnas tid var hon åtminstone en person som kunde fela...
Post a Comment