Gick ut på långpromenad häromdagen och lyssnade på Helena Dahlgrens ljudnovell "Kallelsen", om en kvinna med ett koltbarn på en liten enslig ö, som väntar och väntar på att hennes man Arvid ska komma tillbaka från hummerfisket. Under tiden som hon väntar så skriver hon i sin dagbok om sin växande känsla av obehag. Någonting står inte rätt till, hon kan känna doften av hav och tång, drömmer underliga undervattensdrömmar.
Novellen är cirka 40 minuter lång och inläst av Therese Akraka. Jag älskade verkligen denna novell och vill å det starkaste rekommendera den till alla. Mysig höstläsning med känsla av tidlös stil. Novellen har influenser av H.P. Lovecraft, den är suggestiv och har ett vackert gammaldags språk. (Dagboksstilen kommer väl från Bram Stoker men tror han inspirerades av Lovecraft, yes?). Något som Helena lyckas exceptionellt bra med är att måla upp landskapet; den karga lilla ön med klipporna och saltvattnet, det ensliga huset, tiden och känslan. Asbra Helena! Nu tycker jag du sätter igång och skriver mer!
Novellen är cirka 40 minuter lång och inläst av Therese Akraka. Jag älskade verkligen denna novell och vill å det starkaste rekommendera den till alla. Mysig höstläsning med känsla av tidlös stil. Novellen har influenser av H.P. Lovecraft, den är suggestiv och har ett vackert gammaldags språk. (Dagboksstilen kommer väl från Bram Stoker men tror han inspirerades av Lovecraft, yes?). Något som Helena lyckas exceptionellt bra med är att måla upp landskapet; den karga lilla ön med klipporna och saltvattnet, det ensliga huset, tiden och känslan. Asbra Helena! Nu tycker jag du sätter igång och skriver mer!
No comments:
Post a Comment