Elaka tungor har fått för sig att detta är Twilight reborn eller en Fallen-rip off. Jag inte läst Fallen men jag har läst Twilight-böckerna och kan förstå kopplingen, men My name is memory är så mycket bättre. Brashares berättarkonst, t ex, är tusen gånger bättre än Meyers. Believe me.
Och om man skulle jämföra Edward och Daniel...
*Edward är en slightly brooding vampire with silly hair. Han har en obeskrivlig lust att äta upp tjejen han älskar. (Ok, I can see the problem there...) Han är sisådär 180 år. Han glittrar. PFFT. Big deal! (Psst! Vampires dont sparkle...)
*Daniel är människa, hans "superkraft" är att han minns sina tidigare liv, hans själ har varit med i över tusen år, han är en levande del av mänsklighetens historia och han letar efter den själ som var hans kärlek i ett tidigare liv. Han är jäkligt frustrerad för han får aldrig tag på henne. Brooding vampires hamnar i skymundan, denna man way past brooding. Han är desperat. Och det känns. 'Nuff said.
Det var länge sen jag läste en så renodlad kärlekshistoria som detta, med karaktärer som känner för varandra på ett sådant djupt, innerligt och romantiskt sätt. Historien är vemodigt berättad och konceptet påminner något om Tidsresenärens hustru och har också element från Sagan om det magiska landet Deverry, en av mina favoritserier. Jag gillar tanken med att återfödas och ha en evig själ, men tycker inte konceptet håller riktigt hela vägen i denna bok. Därmed inte sagt att boken är dålig, utan om vissa detaljer gjorts annorlunda hade boken fått en femma istället för en fyra som den få nu.
En varning utfärdas till de blödiga, detta är romantik på högsta nivå!
Boken är också den första av tre. (Deeet kommer mera! *du-du-dudu-du-du-dudu*) Och en liten fågel viskade i mitt öra (IMDB) att detta eventuellt kommer som film 2012...?