Elizabeth Bear - New Amsterdam

Sebastien de Ulloa är en uråldrig vampyr som tillsammans med sin protegé Jack Priest reser till den nya världen - eller mer noga - New Amsterdam, för att påbörja ett nytt kapitel i sina liv. I New Amsterdam stöter de på Lady Abigal Irene Garrett, svartkonstnär som är anlitad av den engelska kronan för att lösa brott. Hon är en högutbildad kvinna för sin tid, och väl respekterad bland adelskretsar och dektektiver för sina kunskaper. När någon börjar mörda adelsmän i New Amsterdam är hon snabbt mördaren på spåren, och Sebastien och Jack beslutar sig för att hjälpa henne.

New Amsterdam är en alternativhistorisk bok som utspelar sig under den viktorianska eran, i slutet av 1800-talet, möjligtvis början av 1900-talet, där New Amsterdam (nuvarande New York) fortfarande är en brittisk koloni) och trollkarlar, vampyrer och andra mystiska väsen är verklighet. Boken faller inom genrén Steampunk och Bear bjuder på en underbar uppvisning av tidstypiska tekniker. Jag älskar den viktorianska eran, den är relativt modernt men klassiskt, teknikerna var begripliga, människor var enklare, och det finns många olika manicker och ideologier att spinna vidare på och leka med.

Själva karaktärerna fann jag mig till en början något distansierad till, det var svårt att få grepp om den reserverade Sebastien men desto enklare att älska Jack och hans ungdomliga oförstånd. Jack och Sebastians förhållande är komplext och jag kan aldrig riktigt sätta fingret på vad de känner för varandra, mycket på grund av att Sebastien är så tillbakadragen.

Abby Irene är en äldre dam med ett något skandalöst förflutet och med dryckesproblem, men förefaller ändå vara en sober och anständig kvinna. Det känns inte riktigt som om jag fick nog med insikt i karaktärerna för att förstå dem, men det kan ha något att göra med att jag slalomläste boken under två månader, lade ned den då och då för att påbörja en annan, återvände, lade ned, återvände. Det var inte förrän slutet som jag fick ro nog att läsa ut den och då kom jag fram till att slutet var mycket bra. Eftersom boken var indelad i kapitel som var kortare noveller så var det aldrig någon röd tråd att följa, vilket jag saknade. Det gjorde att jag aldrig kände mig säker på vart historien var på väg, något som jag vill göra i min läsning.

New Amsterdam får en stark trea och en stark trea på romantikskalan.