Tom Schwoerin, en matematisk historiker (cliologist) forskar om 1300-talets Tyskland och dess utveckling och bosättningar då han kommer till ett underligt dilemma. En av byarna följer inte det naturliga mönstret av kolonisering och urfolkas under mitten av 1300-talet. Byn som heter Eifelheim är hemvisten för legender och skrönor om demoner och förbannelser, men detta förklarar inte varför ingen någonsin återvänt till byn. Tom fördjupar sig i studierna och gräver fram allting han kan få tag på om Eifelheim, vilket även innebär att han inblandar sin sambo Sharon Nagy, en kosmologist, Judy Cao, en bibliotekarie och Anton Zaengle, en historiker.Samtidigt varvas nutidens vetenskapliga resonemang med en historia från 1300-talets perspektiv, genom pastorn Dietrich, som en morgon vaknar upp och finner att någonting känns fel. Elektriciteten sprakar i luften och man får stötar av allt metalliskt. Något är på väg att hända, eller har redan hänt, i hans hemby. Några bybor menar att Guds straff har fallit över dem. En storm uppstår ur en klarblå himmel och splittrar varje glas i kyrkans fönster, och Dietrich inser - vad än det är som de väntat på... så har det anlänt.
Eifelheim är historien om mänsklighetens första möte med det utomjordliga, och beskriver på ett välgenomtänkt och strukturerat sätt hur medeltidens människor skulle ha reagerat och hur de skulle tolkat händelserna. Eftersom det på den tiden inte fanns någon benämning för utomjordningar, UFOn, eller andra planeter bebodda av varelser så försökte man förklara allting genom kristendomens ord. Man såg jorden som universums medelpunkt, och allt som skedde gjorde detta på grund av Guds vilja. Det faschinerande med denna historia är hur Dietrich lär sig interagera och relatera till Krenkerna, utomjordingarna, och hur Krenkerna så småningom blir en del av Eifelheims samhälle.
Frågan är -var verkligen medeltidens människor SÅ öppna, givet de inskränkta synsätt och fåtalet redskap som fanns då för att förklara allt vetenskapligt? I think not. En sak som boken också faller på är hur "naturligt" alla nya tekniker förklaras, och hur "lägligt" det var att pastor Dietrich var så lärd inom grekiskan att han kunde förklara Krenklarnas kameror genom det grekiska uttrycket photographia.
När det gäller tempo, författarstil och handling då? Tja, det var inte precis en spännande bok. Den var dessutom otroligt svårläst, faktum är att av de fem som kom till bokcirkeln hade enbart två läst ut boken i förväg. Eifelheim hade en sövande ton och saknade totalt medryckande händelser. Dock så fanns det en del karaktärer som jag gillade, bland annat Johannes von Sterne, Krenken som blev Dietrich vän, muraren, Dietrich adopterade dotter Theresia, den passionerade munken Joakim och Herr Manfred, lorden av byn. Och trots de svåra kosmologiska och cliologiska resonemangen så läste jag ju faktiskt vidare, alltså kunde den inte vara så dålig.
En av bokcirklarna hade gett den en fyra, och jag lutade åt en fyra innan jag läst ut den, men nu lutar jag också mot en trea.
Eftersom det är sommartider med semestrar och dylikt har bokcirkeln beslutat sig för att ta ett längre uppehåll till den 5:e augusti, fast för oss som finns i Malmö den 15:e juli kommer vi ha en minicirkel där vi kommer diskutera Terry Brooks - Shannaras ättlingar. Den 5:e augusti blir det Grunts av Mary Gentle. Ser fram emot dessa två böcker!
1 comment:
Har påbörjat Eifelheim, men ca 100 sidor in börjar jag krokna. Språket är på tok för svårt för mig, får slå upp för många ord, och när jag inte orkar slå upp missar jag en del nyckelord. ( tror jag iaf). En fråga: Är det värt ansträngningen att fortsätta traggla? 3 i betyg är ju helt ok, och jag har ju betalat för bokuslingen, men är det värt ansträngningen?
Har dock hittat ett lysande ciatat för mig som blivande? bibliotekarie i alla fall, så helt bortslösat var bokköpet inte:
"I can run a search engine, Tom said.
No offence, Dr Scwoerin, but no one can mouse the Net like a master librarian."
Post a Comment