Girl Got Game av Shisuru Seino

Lånade denna serie av en annan sfbokcirkel-deltagare efter att vi kommit fram till att vi båda gillar anime och manga. Jag är uppväxt med sci fi-channel (numera skamligt omdöpt till syfychannel) och då brukade jag se Robotech och massor med bra animeer som the Lensman och Megazone 23. Har alltid varit mycket för robot-animé (vet inte vad man kallar det) men jag har på senare år upptäckt Studio Giblis underbara värld och ser nu all slags japansk animéfilm.

Själva fenomenet animé och manga är så brett men jag älskar stilen med de sjukt överdrivna ansiktsdragen och dramatik (kanske beror på att jag innerst inne är en liten dramaqueen?), och detta är något som man får gott om i Girl Got Game.

Serien som ursprungligen hette Power!! handlar om Kyo Aizawa, en tjej som är jätteduktig på basket. Hennes far var också väldigt duktig på sin tid men kunde på grund av problem med akilleshäl inte fortsätta, och nu lever han ut sin basket-dröm genom sin dotter. Han skickar henne till en av landets bästa basketskolor och skriver in henne på skolans basketboll-lag. Men när det är dags för skolstarten visar det sig att han skrivit in henne på killarnas lag och skrivit att hon är en kille, för att Kyo ska få spela med de bästa.

Efter Kyo kommit över chocken av ha behövt klippa av sig håret, och dessutom att dela rum med en kille, så inser hon att det är ganska kul att kunna spela med killarna. Efter ett tag börjar hon lära känna sina lagkamrater, vilket leder till litet roliga förvecklingar då hon utvecklar känslor för lagkamraten Chikaru Eniwa, som även är hennes roomie. Eniwa är förfärad över Aizamas underliga fasoner men så småningom utvecklar de en tajt vänskap trots sina heta humör. Eniwa får till slut reda på Aizamas hemlighet, och hjälper henne dölja sitt rätta jag för laget. Men när deras känslor för varandra börjar bli mer och mer uppenbart blir det också svårare att hålla Aizamas kön hemligt...


Denna serie var helt underbart känslosam och rolig! Den tog upp alla de problemen man har som tonåring när man först blir kär, alla tankar och drömmar som rusar genom ens huvud. Igenkänningsfaktorn var mycket stor. Den bjöd också på roliga sidekicks, som tjejgalna Hamaya, som också får en egen bistory.

När laget spelar är det ofta stora svulstiga illustrationer med förvridna ansiktsuttryck som återspeglar var som försiggår inuti de olika karaktärerna, t ex när Kyo tar upp striden för bollen ser man samtidigt en uråldrig samuajkrigare stiga upp och förgöra sina fiender. Det finns ingen hejd på vad författaren kan koka ihop, och varje nytt kapitel är som en ren fröjd. Tyvärr var det bara 10 böcker och det var över alldeles för snabbt.

Författaren bjuder också på litet andra småhistorier och en slags intermission där laget diskuterar handlingens utveckling, vilka karaktärer som är populärast, vad som skall fokuseras på i nästa bok. Många av dessa saker kanske känns underliga för den som inte är van manga, men inte för mig för jag älskar verkligen denna japanska stil. Jag undrar om jag inte var en japansk mangaförfattare i mitt förra liv?

Det känns underligt att sätta in denna på samma skala som vanliga böcker eftersom det är så mycket som är annorlunda, och eftersom jag inte har läst någon annan manga tidigare så kan jag endast jämföra med animéfilmer. Jag ger den en fyra av fem möjliga och rekommenderar den för alla som gillar vanlig relationskomik och som tycker om att läsa tonårsböcker (skulle tro den riktar sig mot allt från 10-20).