Darling Jim av Christian Mørk

Darling Jim börjar med en gruvlig upptäckt i Malahide. En brevbärare skall leverera ett brev till en gammal miss Walsh när han inser att han inte sett henne på ett par dagar. Han blir misstänksam och kikar in genom brevfacket, och upptäcker att hon ligger på golvet, död. Han tillkallar polis och de upptäcker två kvinnolik till, fängslade och utmärglade till benen. Rättsläkaren finner att de båda kvinnorna - som dessutom är systerdöttrar till den äldre miss Walsh - blivit långsamt förgiftade till döds. Hela byn lamslås av chock och undrar - hur kunde mostern göra så mot sina systerdöttrar?

Ett litet tag senare finner en annan postarbetare, den unge Niall Cleary, en mystisk dagbok adresserad till "vem som helst" från en Fiona Walsh med orden "Vi är redan borta. Läs denna berättelse bara för att minnas oss." När han inser att den är skriven av en av två fångarna får han kalla kårar längst ryggen, men han bestämmer sig för att göra som Fiona ber honom, och genom boken leds han till sanningen om familjen Walsh...

Fiona skriver om en ung man - Jim Quick - som en dag kom inrullandes på en röd, glänsande motorcykel till den lilla byn Castletownbere, där Fiona tidigare bodde med sina två systrar Róisin och Aiofe. Jim lever som vandrande historieberättare, och trollbinder byns befolkning med en saga om en prins som förvandlas till varg. De tre systrarna fascineras av hans osande sensualitet och vackra sagor. Men samtidigt som Jim anländer upptäcks också en våg av mord på unga kvinnor i byn med omnejd, och de tre systrarna börjar misstänka att de två händelserna hör ihop.


Jag vet egentligen inte vad jag ska tycka om boken. Det känns litet grann som om jag läst den på fyllan, vissa delar kommer jag vagt ihåg och resten känns ganska flytande. Jag vill läsa om den igen, men jag är rädd för att den inte blir mer påtaglig för det... Det är bara så storyn är, något flytande och inte riktigt klar.

Vissa partier var spännande och välskrivna, andra var litet långtråkiga. Det blev så långa avsnitt med dagboken att man nästan glömde bort Niall, sen fick han komma in i handlingen mer åt slutet, då han beger sig till Castletownbere. Något som jag ställer mig frågande till är "avstickaren" (ni kommer förstå då ni läser boken) som Niall beslutar sig för att ta hux flux på ett tåg. Jag förstår inte vad det tillförde till storyn. Hela berättelsen utvecklas under det kapitlet till att bli något nästan överjordiskt, men samtidigt slutar det i ett antiklimax. Någon annan som funderat över det??

Och slutet? Man får ju rätt så klart för sig i början hur det kommer att sluta, och de bitar som jag inte fått givna till mig kunde jag rätt så enkelt lista ut. Det som irriterar mig är att det kunde blivit så mycket MER av storyn än vad som blev. Jag hade kunnat komma på minst 10 alternativa slut som vore bättre... Men det är ju enkelt för mig att vara "all talk and no action". Jag kanske ska ta och skriva min egna bok först å se hur bra det går för mig med det först och främst?

Darling Jim har fått fina recensioner och beskrivs som "en modern saga fylld av mörker och ljus, kärlek och grymhet, längtan och skräck" detta har gjort att jag har haft ganska så höga förväntningar på boken. Kanske litet för höga förväntningar... Men ska jag vara ärlig så är det inte så mycket ljus, och inte så mycket kärlek, utan mest mörker, grymhet, längtan och skräck. Allt som allt är det en helt okej bok och jag rekommenderar er att skaffa er en egen uppfattning om den!

Den får tre stycken röda, glänsande motorcyklar.