Showing posts with label alternativhistoria. Show all posts
Showing posts with label alternativhistoria. Show all posts

Sunday, 21 February 2016

Connie Willis: The Oxford Time Travel-series

Jag har älskat Connie Willis ända sen jag läste Blackout/Allclear, de senaste böckerna i tidsrese-serien Oxford Time Travels. Det som gör Willis så bra är att hon tar sig tid att beskriva olika eror i historien och hur människorna var på den tiden. Miljöbeskrivningar får en att känna som om man vore där, och karaktärer är engagerande och otroligt realistiska. Samtidigt är tidsrese-delen väldigt intressant gjort. Sex år senare har jag återstiftat bekantskapen med Connie Willis och läst de två första böckerna i (den ytterst fristående) serien. Doomsday Book och To Say Nothing of the Dog.


"Doomsday book" börjar i Oxford, år 2054. De tidsresande historiker gör sig klara för att fira jul. Alla utom Kivrin Engle, det vill säga. Kivrin är på väg att resa till 1300-talets Oxford. Århundradet har dock blivit rankat som en 10:a och anses för farlig för de tidsresande historikerna, men eftersom Basingame (chefen för fakulteten) har gått på julledighet och Gilchrist, vikarierande fakultetschef, inte bryr sig om riskerna finns det ingen som har befogenhet att stoppa dem.

Professor Dunworthy och doktorn Mary Ahrens försöker prata Gilchrist och Kivrin ur det, utan att lyckas. Tidsresan stressas igenom, och medan de väntar på dataresultatet insjuknar tidsrese-teknikern Badri hastigt i en mystisk sjukdom. Badri försöker i sin feberyra säga att någonting inte gått som det ska, men blir snabbt okontaktbar. Runt om dem på universitetet bryter en epidemi ut och hela universitetet sätts i karantän. Gilchrist stänger ner labbet för julen och alla tekniker som skulle kunna tyda datan för att verifiera att Kivrin hamnat där hon ska har gått på julledighet och vägrar gå in i karantän-området.

Under tiden som epidemin sprider sig 2054 så landar Kivrin på fel plats i medeltiden, och insjuknar i samma epidemi som rasar på universitetsområdet. Dunworthy, sjuk av oro, försöker desperat att hämta hem henne, men vet inte att hon hamnat 28 år fel, i 1348. Det år digerdöden kom till Oxford. Parallellerna mellan digerdödens framfart och epidemin i Oxford skapar en dramatisk kamp mot klockan.

Doomsday book innehåller intressanta detaljer om livet och människorna i 1300-talets England.  Det står snabbt tydligt att verkligheten såg väldigt annorlunda ut jämfört med de föreställningar Oxford-historikerna haft. Kivrin upptäcker att hon inte förstår språket, att hennes klänning med bjärta blå färger inte passar in och att stanken är värre än hon trott. Steg för steg lär sig Kivrin mer om medeltiden (och genom henne, även läsaren) genom att visa dessa små detaljer som samtidigt förankrar en fast i miljön och får den att kännas realistisk.

Vi får lära känna den medeltida familjen som Kivrin bor hos, lilla Agnes som älskar sin hund, hennes storasyster Rosamund som ska bli bortgift med en gammal gubbe, den elaka farmorn Imeyne och mamman Eliwys. När pesten kommer till Oxford är man så väl investerad i familjens öde att varje dödsfall känns hjärtslitande. Kivrin försöker att förutse pestens framfart genom att använda statistik och sannolikhet, men boken visar att i realiteten så funkar det inte att resonera så, för det alltid finns oanade konsekvenser man inte kan värja sig mot.

En av mina favoritkaraktärer i 2054 är trettonåringen Colin "a nice boy, very bright, though he has the most wretched vocabolary. Everything is either apocalyptic or necrotic.". När karantänen slår till är han fast med historikerna på universitetet och blir till oväntad hjälp för Dunworthy. Colins ungdomliga fascination för tidsresor speglar mitt eget intresse för genrén, och hans relation till Dunworthy precis som Kivrins relation till Agnes är rörande familjär.

Historia har aldrig varit så intressant som när den läses i skönlitteratur med engagerande karaktärer. Visst finns det säkert historiska felaktigheter, jag vet till exempel att Willis fick kritik för att hon i Blackout/Allclear använde sig av en tunnelbanestation som inte fanns än - men det är för mig inte livsviktigt att precis alla detaljer blir rätt, så länge det viktiga stämmer.

Min enda reservation mot boken är att det känns som om Willis överanvänder förvirringsursäkten för att skapa spänning. Badris tendens att feberyra och inte svara på frågor om vad som är fel med tidsrese-släppet bidrar till ovisshet och spänning, men det upprepas för många gånger, även med Kivrin i medeltiden. Jag skulle inte säga att Willis håller på informationen för länge, men hon är väldigt glad för att använda förvirringstropen, inte bara i Doomsday book utan även i "To Say Nothing of the Dog". Men det tjänar historierna väl, så jag tillåter det.

I den andra boken "To Say Nothing of the Dog" är året 2057. Vi möter Ned Henry som är med i ett projekt för att restaurera Coventrys katedral. Hans uppdrag är att lokalisera en vas åt Lady Shrapnell, projektets överhuvud. Men vasen visar sig vara synnerligen svår att hitta, och Ned skickas kors och tvärt genom historien i åtskilliga dagar tills han drabbas av time-lag, med klara symtom som svårighet att tolka ljud, överdriven sentimentalitet och hallucinationer.

Ned värvas till ett livsviktigt uppdrag i den viktorianska eran, men är så snurrig så att han inte uppfattar uppdraget och hamnar konstant i situationer där han riskerar att ändra historians förlopp radikalt med potentiellt fatala konsekvenser för utgången av andra världskriget. I sann Willis-anda.

To Say Nothing of the Dog skildrar den viktorianska eran, med samma detaljrikedom och lärorika berättarteknik som Doomsday Book. Till exempel får Ned lära sig att det är ett stort etikettbrott att prata om graviditeter - allt som har med sex att göra var så tabu att man inte låtsades om det. Boken har dock en mycket lättsammare ton än Doomsday Book, samt en romantisk sidohistoria vilket passar väl ihop med den viktorianska miljön.

Även om boken är lättsammare så är den även mer teoretisk. Många tycker Connie Willis böcker innehåller för mycket historia och för lite science fiction, men denna bok väger upp det genom att utforska reglerna kring tidsresorna och "nätet", den teknik man åker genom tiden med.

Den resonerar kring vad som är möjligt, berättar mer om mekaniken med kritiska punkter, crisis points, i historien dit man inte kan åka eftersom de händelser som skedde då hade för stor påverkan på historien och minsta ändring till historien riskerar att förändra framtiden. Samtidigt så etablerar den tidskontinuumet som en slags entitet som arbetar för att motverka de paradoxer och "incongruities" (motsägelser) som skulle kunna uppstå genom att den orsakar "slippage" (glidning) för tidsresenärerna vilket gör att de hamnar i en annan tid eller en annan plats, och därför inte har en påverkan på historien. Det går dock att ändra historien, och många av karaktärerna orsakar diskrepanser som de försöker rätta till, med varierande resultat.

Tidsresehistorier som dessa har en slående likheter med fantasy; ödesbestämda händelser. Precis som fantasy ofta beblandar sig med profetior beblandar ju sig tidsresor med saker som kommer att ha hända, eftersom de redan har hänt. Men trots att profetian eller ödet vill uppfyllas, så kan ju många saker gå fel och ödet behöver ibland hjälp på traven. Det är intressant att se hur historier hanterar detta, och vad som händer när man ändrar historien. (Tidsrese-sf är lite av en favoritgenre hos mig, om det inte framgått.)

På ett sätt är det smärtsamt tydligt att dessa böcker är över 20 år gamla. Framtiden - så som Willis såg den 1991 - hade inga smartphones! Det fanns bärbara telefoner, så kallade handhelds, och det fanns vidders, videokameror. En kan ju tänka sig att Willis borde ha förutspått hur tekniken skulle utvecklas, men det är nog svårare än man tror. I Willis fiktiva framtid utrotades också katter 2004, vilket känns rätt skrattretande. Att en stor pandemi inträffade 2010 känns dock mindre skrattretande.

Dessa böcker, samt Blackout/All Clear, kan jag varmt rekommendera till alla anglofiler, historieälskare och tidsreseälskare. De är lättillgängliga, ofta humoristiska och rörande. Willis fortsätter att vara en av mina absoluta favoriter, och jag vill verkligen understryka hur bra hon är:

"Though she has published fewer solo-authored novels than any of them, Connie Willis has won more major SF awards than Philip K. Dick, Arthur C- Clarke and Isaac Asimov combined." - Adam Roberts, introduction to Doomsday Book.

Kvinnor inom SF, you guys. Det finns många bra kvinnliga sf-författare, men tyvärr är de kvinnor och därför får de ingen uppmärksamhet. Låt oss ändra på det? Läs Connie Willis!

Tuesday, 1 July 2014

Den sista tematisdagen: Könsroller inom Steampunk

Denna omgångs sista tematisdag handlar om könsroller inom steampunk. Efter detta tar tematisdag semester och återkommer kanske (beroende på intresse) senare i höst.

Så, så här efter Steampunkfestivalen så känmer jag att jag inte kunde dragit ett bättre tema att avsluta med. Inspirationen torde flöda. Men just nu verkar min hjärna ha gått på semester (precis som jag) och därför blir detta inlägg mest of the top of my head. Here it goes!

Eftersom Steampunk friskt lånar element från den viktorianska eran förekommer krinoliner, höga hattar, korsetter och andra detaljer så som tropikhjälm och militära uniformer från den tid då det brittiska imperiumet sträckte sig ut över Asien, främst då Indien, samt delar av Afrikas kontinent.

Det säger sig självt att man influeras av element från en tid då kvinnans plats var i hemmet, hon skulle vara en kysk och gudfruktig varelse, kuvad vid sin man.

Steampunk hämtar även element från industrialismens ångteknologi tongivande här är ju "The difference engine" med sin analytiska apparat. Här har vi Lady Ada Byron, en vetenskapskvinna som förstås bygger på den verkliga Ada Lovelace som kan titulera sig som den första programmeraren. Hon porträtteras dock i boken som en fin dam som har fallit ned i ett spelberoende, och som dessutom har frigjorda sexuella vanor (gud förbjude att en kvinna skulle ha det!), vilket gör att hon sjunker i protagonistens avseende och gör att hon porträtteras ojämställt.

Så, begreppet steampunk är löst sammansatt av dessa influenser och mer (gruvarbetarstilen, flygarstilen, galna vetenskapsmanstilen). Men! Även om steampunk influeras av eror där kvinnans roll är undergiven mannen, förpliktar det inte författare att hålla sig dessa könsroller. Trots detta så gör många det.

En del böcker klassas mer som alternativhistoria än steampunk, och här känner man sig kanske nödgad att måla ett något så när tidstypiskt patriarkat, men jag kan tycka att det borde vara en roligare utmaning att måla upp en mer feministisk era för att lyfta fram de historiskt framstående kvinnorna, så som Mary Woolstonecraft, Mary Shelley, Marie Curie, Ada Lovelace, Amelia Earhart, etc.

Jag tror att dessa feministiska steampunkverk finns, och tar gärna emot exempel för vidare studier! 

Tack för mig och ha en trevlig sommar alla bloggtweeps!

Wednesday, 20 April 2011

Jasper Fforde - The Eyre Affair

Har väntat ett tag med att skriva om denna bok då jag ibland har litet prestationsångest gällande att recensera böcker jag gillar. Men here it goes!

The Eyre Affair handlar om Thursday Next som arbetar som litterär polis och förhindrar brott mot litterära verk, jagar rätt på piratkopior, försvunna karaktärer och ställer saker till rätta igeni böckernas värld. Året är 1985 och världen är liiitet annorlunda än vad den var för oss andra 1985. Goliath National Bank räddade Storbritannien under andra världskriget och är nu dem som inofficiellt styr England. Krimkriget har hållit på i över 100 år, och verkar inte vara på väg att ta slut på länge. Och någon har på ett mystiskt sätt stulit Charles Dickens originalmanuskript av Martin Chuzzlewit från en utställning i London, helt utan att göra några märken på utställningsglaset, helt utan att lämna någon bild på övervakningskameran. Det blir ett fall för Next, som snart leder henne på en wild goose chase efter brottslingar, samtidigt som hon försöker klura ut vem som faktiskt skrev Shakespears verk och hur hon skall få mannen som hon älskar att gifta sig med henne.

Detta var mitt första möte med författaren Jasper Fforde och jag älskar verkligen hans stil. Det märks att Fforde är ett fan av de stora klassikerna och nämner frekvent Dickens, Austen, Shakespeare, Brontë-systrarna, Poe, etc. och bakar till och med in några av deras karaktärer i storyn. Somliga kanske tycker att det är ett billigt knep för dem som inte har något eget värde att tillföra utan måste leacha på andras verk, men själv tycker jag att The Eyre Affair är en stor hyllning till litteraturen och de brittiska klassikerna. Jag vill själv läsa mer av de stora, och läsa mer av Fforde. Hans bokserie om Thursday Next verkar åtminstone mycket lovande och jag tycker han målar upp en helt fascinerande värld, för att inte tala om en mycket fyndig historia.

Det enda man kan säga som inte är helt positivt är att jag var litet besviken på slutet, där jag tycker Fforde knyter ihop säcken alldeles för fort för varje story line. Därför för boken bara en fyra. Och den får en trea på romantikskalan eftersom jag tycker mig sakna litet something something (hoppas det kommer arta sig i nästkommande delar!)...

Sist, a few words of caution:
Er som är begåvade med stor kunskap om Storbritanniens historia inser ganska snabbt att historiska fakta och övriga saker och ting inte riktigt stämmer i denna bok. Vilket är meningen. För min del så hade jag endast en liten hunch om att något inte riktigt stämde så jag googlade upp faktat varpå jag tidigt insåg att boken innehåller en massa tokigheter som annars hade smygit förbi mig obemärkt. Så jag rekommenderar för alla intresserade men inte helt kunniga inom brittisk historia - check your facts! :)

Tuesday, 14 December 2010

SF-bokcirkeln: Blackout av Connie Willis

Tre historiker från år 2060 reser tillbaka i tiden till 1940 för att studera Andra världskrigets effekter på Storbritanniens civilbefolkning; de som bistod med båtar för att forsla hem soldater över den engelska kanalen, de som tog hand om barn som blev evakuerade från London, och de i London under blitzen, som likt Titanics stråkkvartett (som spelade ända tills skeppet sjönk), fortsatte att ha öppet sina butiker, gick på danser, höll uppe andan för dem vars anda behövde hållas uppe.

Efter att historikerna studerat tiden och vardagshjältarna så är det meningen att de skall återvända till sin "drop zone" och bli hämtade tillbaka till sin tid, men under tiden som de är i 1940 så märker de hur allting inte står rätt till. Små detaljer av historien har börjat ändras, och historikerna ställs nu mot det faktum att de kan ha gjort något som har ändrat historiens gång, vilket kan innebära att den framtid de kommer från nu kan ha förändrats drastiskt.

Eller för att använda Connie Willis beskrivning:
"What are Blackout and All Clear* about? They’re about Dunkirk and ration books and D-Day and V-1 rockets, about tube shelters and Bletchley Park and gas masks and stirrup pumps and Christmas pantomimes and cows and crossword puzzles and the deception campaign. And mostly the book’s about all the people who “did their bit” to save the world from Hitler -- Shakespearean actors and ambulance drivers and vicars and landladies and nurses and WRENs and RAF pilots and Winston Churchill and General Patton and Agatha Christie -- heroes all."
 


Blackout är kort och gott en riktig bladvändare med spännande cliffhangers, engagerande karaktärer och realistiska historiebeskrivningar (hon har verkligen gjort sin research på andra världskriget!). Det känns som om man förpassas tillbaka till England under kriget, med gasmasker, bombkällare, bristen på strumpbyxor, de nattliga räderna, de evakuerade barnen. Allting utspelar sig ju sett från civilisternas sida så man får följa de som stannade kvar och tog hand om landet mellan männen var ute "och slog på varandra med klubbor" (för att citera N).
 
Connie Willis beskriver dessa vardagshjältar med ett levande och lätttillgängligt språk, och lyckas även skapa en intressant intrig där man inte riktigt har koll på vem som är en "comtemp" (från 1940) och vem som är en tidsresenär. Efter ett tag tycker jag mig finna ett litet pussel av ledtrådar till viktiga karaktärer och händelser, men det kan lika gärna vara min överaktiva hjärna. Jag vet nämligen inte svaren på alla mina frågor förrän jag läst All Clear. OM mina konspirationsteorier visar sig vara sanna så är storyn lysande, annars vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Ett tips till dem som ska ha bokcirkel är alltså att läsa denna bok, jag lovar att ni kommer ha gott om samtalsämnen för hela kvällen. Betyg på boken? Fem av fem möjliga!

*Connie har förutom Blackout skrivit ett flertal friståendeböcker om Oxfords tidsresande historiker. Blackout har dock en efterföljare som då heter All Clear, och de ska läsas på raken, gärna genom sträckläsning. Ett tips är att ha All Clear hemma när Blackout tar slut, för annars kommer du troligen dö av nyfikenhet när du inte får reda på hur det slutar fort nog. Så bra är den (jo, jag är litet döende av nyfikenhet just nu, men har beställt hem boken!). 
 
Trivia
De som gillar Blackout kanske gillardessa böcker/filmer:
  • Tidsresenärens hustru
  • Back to the future

Saturday, 13 February 2010

SF-bokcirkeln: Yiddish Policemen's Union

Michael Chabon har målat upp en alternativ värld där judarnas hemland inte är Israel utan Sitka, Alaska. Allting har gått litet annorlunda efter andra världskriget och judarna har skapat sin egen lilla värld i den kalla norden, en värld de nu måste ge upp för amerikanerna. Endast 3 % av judarna får stanna kvar medan resten måste finna sig nya hem på andra platser i världen.
Meyer Landsman, jude och polisman, vaknar upp av att hyresvärden knackar på hans dörr. Det har skett ett mord i byggnaden där Landsman bor. Den judiska poliskåren har fått besked om att den ska avvecklas, de har enbart veckor på sig att lösa alla deras fall. Meyer och hans kollega Berko måste nu kämpa mot klockan för att finna mördaren, innan de alla forslas iväg.

Meyer är en typisk detektiv med spritproblem och en tuff skilsmässa bakom sig, men till hans sidekick finns hans kusin Berko, en halv indian, halv jude som är gift och har två barn och ett tredje på väg. Berko och Landsman är tillsammans suveräna. Jag gillade karaktärerna, de familjära relationerna, att man hela tiden fick lära sig mer om karaktärerna och vad som faktiskt bubblad under deras ytor. Sen så hade historien trots allt ett övernaturligt inslag, mer än så säger jag inte med risk att spoila. :)

Alternativhistoria/deckare är väl inte riktigt SF-gruppens starka sida, dessutom var det någon som nämnde att den största kunskapskällan han hade om judendomen var Walter Sobchak i The Big Lebowski... Vi kan nog ha missat en del intressanta detaljer, jag vet att jag totalt missade den självaste grundstenen för Boundary Maven, vad snörena syftade till. Detta till trots hade förvånandsvärt många positiva upplevelser av den. Den började litet slött, men blev en spännande pageturner. Den generella åsikten var att intrigen kunde ha utvecklats och förklarats bättre, att Landsman var litet av en stereotyp-karaktär, men att det var en intressant bok med djup handling. Här har ni Simons åsikter om den, plus litet intressant vetande.

Gruppens betyg:
Jag: 3,5
S: 5
J: 2
N: 4
F: 3
C-G: Vad var det nu du gav den? Hade inte skrivit upp det...