Incidenten i Böhmen

Min självdisciplin vad gäller läsning har varit otroligt dålig under och efter sommaren, mycket på grund av att så mycket spännande händer på internet! Är fortfarande uppe i varv efter sommarens alla kongresser, och planerar nu framåt för denna höst och nästa års kongresser. Det har tisslats och tasslats på alla sociala medier, det har mailats, det har Facebookats, jag har spammat Twitter med memes. Men jag längtat efter läsningen. Som jag har längtat. 

Efter Archipelacon började jag läsa Thomas Årnfelts Incidenten i Böhmen, som jag köpte på plats på Åland. Jag jagade också ifatt Thomas och tvingade honom signera den åt mig på en fest där. That's how I roll... 

Nu har jag läst färdigt boken! Det blev en väldigt långsam läsning, trots att det var en väldigt tunn bok. Det har absolut inte något med boken att göra, utan beror alltså på min icke-existerande koncentrationsförmåga. Det är snarare bokens förtjänst att jag fortsatte, den var lättläst och spännande och väldigt bra.

Incidenten i Böhmen (som förövrigt är en snygg titel) handlar om Maximilian och hans tjänare Bertuccio som får i uppdrag av inkvisitorerna i Rom att leta rätt på en grupp jesuiter som försvunnit någonstans i Böhmen. De följer jesuiternas spår till en by i Böhmen, tar in på krogen och börjar utforska och förhöra invånarna.

Maximillan träffar Baronessan Magdalen, ägaren till slottet bredvid byn, och blir i egenskap av lågadel inbjuden till att bo hos henne medan han genomför sin utredning. Detta gillas inte av greven von Birgen, som äger grevskapet bredvid och är mitt i ett försök till att uppvakta Magdalen. Maximillian och Bertuccio inser snabbt att något inte står rätt till med von Birgen. Samtidigt börjar mystiska saker hända, en kvinna försvinner, och de hittar nedgrävda lik. Och någon för en vetenskaplig journal där den beskriver olika experiment som den gör med mänskliga försöksobjekt...

Detta är en underbar historia med gotiska drag. Den har delvis en dagboksform, vilket för tankarna till Stoker, Shelley och Lovecraft. Språket känns stilfullt och passande för tiden som det utspelar sig. Jag gillar verkligen karaktärerna Bertuccio och Elsa, vet inte om jag gillar Magdalen, jag får inte riktigt grepp om henne. Maximillian är nog det största mysteriet dock. Bit för bit under bokens gång får vi reda på mer om hans bakgrund, men bara brottstycken som man får försöka pussla ihop till en händelse. Jag gillar hur subtilt saker framställs. Det gäller att inte missa tonlägena i boken, för då riskerar man att tappa viktiga bitar av pusslet.

Detta är en spännande läsning och jag ser fram emot mer av Thomas!