Bubblan har spruckit

Folk skämtar om att jag har en släng av Aspergers syndrom eftersom jag snöar in mig på specialintressen. Eftersom jag känner till den sjukdomen pga att en nära släkting har den så kan jag out-rula den. (Inte för att det skulle gjort så mycket, Aspergers syndrom är inte en sjukdom - det är en superhjälteförmåga!)

Men ack nej, skulle hellre tro att jag har litet maniska tendenser, en släng av ADHD och litet demens. Dessa maniska tendenser kommer i perioder då jag hittat en bra bok- eller tv-serie. Då kan jag förlora mig själv i det så pass att det är allt jag tänker på, allt jag andas för, pratar om, drömmer om, vill veta. Jag glömmer bort att äta, nedprioriterar bort sådana där "onödiga saker" som att diska, städa, jag går alltså helt upp i min mani. Så har det varit dessa två veckor då jag har slukat George R R Martins A Feast for Crows och nu är halvvägs igenom A dance with dragons.

Men så hände det i Oslo. Har suttit och sett på nyheterna i ett par timmar, chockad. Allt om Mr Martin är som bortblåst, det är som att jag nyktrat till efter en lång fylla. Känner mig så sorgsen och lider med alla familjer. 80 ungdomar döda! Det är en fruktansvärd massaker. Nu har jag stängt av nyheterna för jag orkar inte se mer misär. Har tagit itu med diskberget här hemma och försökt rensa tankarna.

Bubblan har spruckit och jag har återkommit till verkligheten. Det är en hemsk värld vi lever i.