McKinleys berättarförmåga

Just nu är det ingen vampyrkoma för Stephenie Meyer-reservationen var ju faktiskt inte den första utan den ANDRA boken i serien. Det är fortfarande TRE hela personer före mig i kö på Om jag kunde drömma, så mest troligt dröjer det mer än tre månader innan jag får läsa dem. Känns helt förjäkligt! Funderar starkt på att köpa böckerna, enda problemet är att jag inte har råd då jag skall spendera pengar på en ToR till Norrland i jul. Tragedi!

Just nu läser jag Tamara McKinleys Jakaranda, men det går rätt så långsamt för i mitt huvud skriker en uttråkad röst "INTE EN TILL ÅTERBERÄTTELSE!". McKinleys böcker går ut på att personer i nutid får en romantisk släkthistoria återberättad för dem, oftast löser de sina egna kärleksproblem parallellt med återberättelsen, och bla bla bla. Känns riktigt uttjatat efter ett par böcker. Matildas sista vals (debutromanen) är strået vassare än de övriga med en riktigt tragisk kärlekshistoria, Stormblomma fångade mig med en intressant och spännande inledning, I Stormens öga hade visserligen en intressant tvist i slutet (men dock slätstuken i övrigt). Dessutom stör jag mig på McKinleys sätt att skriva... kan nog inte beskriva det på något annat sätt än att hon "cuts corners". Sättet hon bakar in detaljer och bakgrunder om personer i sina historier är för enkelt och orelevant. Kan informationen inte komma in i storyn på något bra sätt så griper hon i närmaste halmstrå, sedan kan hon flyta iväg från ämnet för att tala om ett närastående ämne - sen helt plötsligt tar karaktären och GÖR något istället för att dagdrömma om sitt förflutna och vad än författarinnan ville berätta om honom, vilket skapar ett onaturligt ryck i berättelsen...

BILLIGT.

NU VILL JAG LÄSA MEYER!