SF-bokcirkeln: Steven Erikson - Bauchelain and Korbal Broach

Gårdagens bokcirkelbok var den ovanstående, och består av tre noveller: "Blood Follows", "The Lees of Laughter's End" och sist men inte minst "The Healthy Dead". Det handlar om de två ondskefulla nekromantikerna Bauchelain och Korbal Broach, vilka kommer till staden Lamentable Moll för att finna litet... förströelse. De anställer den otursförfölja Emancipor Reese, a.k.a Mancy the Luckless som sin betjänt, och när de tre männen kombinerar sina styrkor så vet man aldrig riktigt vad som kan hända...

Blood Follows handlar om deras äventyr i Lamentable Moll, och The Lees of Laughter's End tar dem ut på ett havsäventyr utan dess like. At worlds end - släng dig i väggen! The Healthy Dead handlar om hur de kommer till staden Quaint och utövar litet.. skall vi säga good-will..?

Nå väl, hur ska man beskriva denna bok? Den är totalt meningslös men rolig. Skrattet är aldrig långt borta, men ibland blev jag litet äcklad, och till och med litet leds. Vi var väl alla i bokcirkeln eniga om att den kanske inte var den mest strukturerade boken vi läst, och en bokcirkeldeltagare meddelade oss att den egentligen inte var tänkt för publicering i första början, och när den väl kom ut först så var den i 300isch exemplar. Jag är inte förvånad, den är verkligen inte särskilt meningsfull. Steven Erikson är en känd författare som slagit igenom med sin The Malazan Book of the Fallen (som jag ännu inte läst även om jag äger den första boken i serien). Om vi ska lita på socialistsimon (vilket man förstås aldrig ska) så lever Erikson ut sina vilda lustar i Bauchelain and Korbal Broach medan han håller strukturen och förnuftet kvar i Malazan-serien. Och ibland är det väl trevligt att få skriva något för sig själv, bara för skrivandets skull, och om man ändå finner ett intresse bland fansen att ta del av det så är ju dessa tre noveller superbra.

Men gå inte in med förhoppningen om att detta skall vara en väl genomarbetad och utmanande bok...

Med detta sagt så menar jag dock inte att jag inte gillade den. Jag tycker om Erikson och hans humor och galna upptåg. Jag har nu skådat litet av hans idéer och säger: Ok, gimme more! Den får en trea totalt.

De andra bokcirklarna sade så här:

N: 3,5 "Ångrar inte att jag läste den, vill se mer!"
K: 3,5 "Litet för kort."
J: 4 "Skulle aldrig rekommendera den för några andra än nördar. Snabbläst."
S: 4 "Klockren 4, inget att snacka om."
CG: 2,5 "Gillar inte genrén."
O: 1 (har bara läst halva, vill ge den 0,5 men skalan går från 1-5)

Till nästa gång skall vi läsa Ian M Banks - Player of Games

SF-bokcirkeln: Ursula K. Le Guin - Övärlden

Till denna kväll valde vi en klassiker i samlingsvolym. Övärlden innehåller Trollkarlen från Övärlden, Gravkamrarna i Autan och Den yttersta stranden. Den första boken handlar om trollkarlen Sparvhök från ön Gont och beskriver hans ungdom hur han kom till att bli en mäktig trollkarl. Den andra handlar om en annan del av övärlden, i Autan, där en ensam, reinkarnerad prästinna utforskar hemligheter i sina förfäders gravkammare. Den tredje boken handlar om en ung prins och ett mystiskt hot som drabbar hela övärlden. De tre böckerna är självstående men bör läsas i ordning. Det är tre separata handlingar men med en gemensam nämnare: trollkarlen Sparvhök och hans liv och äventyr.

Så vad tyckte då SF-bokcirkeln om denna klassiker?? De fem deltagarna som medverkade hade i överlag en mycket positiv bild av boken:
K tyckte den var värd en fyra och sade "Jag tyckte om den från första meningen."
N gav också den en fyra.
S gav den en femma och frågade "Varför är inte LeGuin med på en short list för Litteraturpriset?"
CG gav den 4,5
Jag gav den en tvåa med motiveringen "Hon måste varit pårökt när hon skrev denna bok.." (De andra föreslog att jag inte var mogen för den helt enkelt. Jag får återkomma då jag har rökt på litet.)

Min egen åsikt om boken, som uppenbarligen inte på något sätt återspeglar gruppens, är att det var mycket onödigt babbel och att det inte flaggades före händelser inträffade. Som läsare tycker jag inte om när lösningar trillar från skyn. Språket var generellt dåligt, ansåg jag, men kanske berodde detta på en kass översättning. Mina gruppkamrater verkade av den åsikten att jag måste fått tag på en felaktig version. Jag ställde nästan samma fråga.

En annan intressant fråga som S gav var "Varför valde vi en sån kontroversiell författare och sedan hennes mest okontroversiella verk?". Ja, det var en bra fråga. Dels så valde vi den för att det var en klassiker som alla ville ha läst. Dels för att det kanske var en kompromiss för de inte så fantasy-intresserade och dels för att det var en bra start in till LeGuins värld. Den var defintivt lättläst, även om jag inte hängde med pga av allt rörigt och svävande resonemang.
Om man vill läsa mer om Övärlden finns faktiskt tre böcker till: Tehanu, Berättelser från Övärlden och Burna av en annan vind.

Till nästa träff skall vi läsa Bauchelain and Korbal Broach av Steven Erikson.