Saturday 2 November 2013

Landet Runt-bloggathon tar en tur i parken


Då har Landet Runt-bloggathon kommit till Malmö och jag plockar upp stafettpinnen och tar en joggingtur in i Pildammsparken, Malmö. Detta är mitt andra smultronställe, en park som verkligen växt på mig. Och desto mer jag lär mig om parken, desto mer fascinerad blir jag.

Pildammen har en intressant historia som började redan på 1600-talet då dammen fungerade som Malmös vattenreservoar, vilket finns att läsa om här. Man ledde vattnet från dammen till Stortorget, dit Malmös innevånare hämtade sitt vatten i en brunn mitt på torget.

Parken runt om dammen har byggts i etapper genom århundraden och slutresultatet är en underligt vacker blandning av monumental klassicism (vet inte om det säger er något, men tänk er gigantiska träd, raka linjer blandat med cirkelformad grön gräsmatta i mitten) och engelsk romantisk park med mjuka linjer, stora gräsmattor och fria trädgrupper. 1914 så valdes området till den Baltiska utställningen och man reste upp ett antal byggnader varav vi idag fortfarande kan se Margaretapaviljongen med dess vackra blomstergata, samt templet och den stora betonggrytan.

Templet!

Vad jag älskar med Pildammsparken är att den har så många lager, allt från grandiosa träd, mystiska gångar, tempel och meditationsplatser, till friluftsdagis, joggingrundan, amfiteatern och rosenträdgården. Man filmar trädgårdsprogram där, håller valborgsfiranden i tallriken, den har något för alla. Och det är den perfekta miljön för fantastiska historier, vilket författaren Nene Ormes redan har konstaterat. I Nene Ormes bok "Udda verklighet" kan vi läsa om Galatheas hage, en fyrkantig gräsmatta omgiven av formklippta buskar med hemliga gångar (om man tittar riktigt noga ser man ingång på buskens kortsida).

Galatheas hage, en plats för meditation. Med hemliga gångar där övernaturliga varelser hägrar.

"Om man var försiktig och delade på grenverket i häckarna kunde man komma in i dem. De var så breda att det bildats en gång inuti. Där var marken täckt av blad och mjuk att gå på, man var skyddad från insyn men kunde själv se ut alldeles utmärkt." - Udda Verklighet, Nene Ormes

Den här häcken finns på riktigt, och det är precis som Nene skriver en gång inuti där man kan smyga omkring utan att synas. Hur underbart som helst! Jag blev nyfiken på hur Nenes egen relation till Pildammsparken är så jag passade på att maila henne. Här är mina frågor och hennes svar:

Fia: Vad det var som gjorde att du valde att använda Pildammsparken som bakgrundsmiljö? 

Nene: Det är en spännande miljö, med så stora träd mitt inne i stan. Träden känns gamla på ett spännande sätt och vattnet och stigarna hjälper till. Jag har alltid gillat parker, det kan väl vara min skogssaknad som känns av gissar jag, men träd gör mig alltid glad. Sen har jag som plan att göra Malmö synligt i böckerna och Pildammsparken är definitivt en del av Malmös själ. 

Jag: har du för egen relation till Pildammsparken? Favoritplatser? Minnen?


Nene: En av mina favoritplatser är just den bokhäck jag beskriver i boken. Jag minns när jag upptäckte den första gången och det var som ett hemligt rum inne i stan och i det rummet, i gångarna i den häcken, var jag nästan som hemma i göingeskogarna igen. Det var viktigt för mig då. En annan plats är den cirkelrunda gräsmattan som kallas Tallriken. Mitt på den gifte jag mig 2004 i en ceremoni som våra vänner höll för oss. Den har en tydlig känsla av att vara i mitten av något större, från den kan man se längs alléer till andra landmärken i stan. 


Jag kan helt och hållet sympatisera med din skogssaknad Nene! Brukar kalla mina promenader i Pildammsparken för "skogsterapi". :)

Förrutom Nene så har även Malmöförfattaren Viktor Algren valt att låta delar av sin bok "Han åt mitt hjärta" utspelas i Pildammsparken. And - I am told - Karl-Ove Knausgård. Känner du till någon bok som helt eller delvis utspelar sig i Pildammsparken? 


Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:
Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

10 comments:

Metta Karlsson said...

Oj, så specifikt det blev med en park som skådeplats, jättekul!

Feelgoodbibliotekarien said...

Malmö är en plats jag ännu bara har passerat. Låter som en härlig park ni har. Träffade en trevlig bibliotekarie därifrån nyligen också. Snygg blogg förresten!

Bokbabbel said...

Känner mig alltid nyfiken på platsen när du twittrar om att du ska dit och gå! :)

Lotten said...

Låter som en speciell plats! Har faktiskt inte varit i Malmö, och de som varit där brukar mest prata om Turning Torso;-) Tack för inlägget!

Lotten said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Fia said...

Tack allesammans, det var kul att få visa er lite mer av mina smultronställen! Jättebra initiativ Metta! =)

Pål Eggert said...

En sådan fin och fantasieggande beskrivning. Jag kommer att se på Pildammsparken med nya ögon nästa gång jag går där.

Lisa said...

Jag var i Malmö förra sommaren och blev glatt överraskad! ..hm, det lät ju inte så bra kanske, men jag hade verkligen inga förväntningar när jag åkte dit, men jag kände ganska snabbt att jag vill absolut komma tillbaka fler gånger! Gärna utforska Pildammsparken då, låter ju hur spännande och vackert som helst!

Västmanländskan said...

Är ju i Malmö varje vardag, men har inte varit i Pildammsparken särskilt många gånger. Det får nog bli ändring på det. Nene Ormes bok har jag däremot läst :)

Fia said...

Tack Pål, Lisa och Ulrica! Jag hoppas ni hojtar till nästa gång ni är i Pildammsparken så kanske vi kan ta en promenad tillsammans! :)