The Wee Free Men!

Terry Pratchett har sedan jag läste min första bok av honom varit en av mina favoriter när det kommer till ren underhållning. Jag läste min första Discworldbok på engelska (tack och lov). Min andra var på svenska och jag märkte snabbt att det mest av hans lek med ord helt försvunnit i översättningen och därav en viktig del  av behållningen. Sedan dess har engelska varit ett måste, and I have never looked back!

The Wee Free Men utspelar sig i Skivvärlden men använder sig av andra karaktärer och andra platser än vad jag är van vid. Nioåriga Tiffany Aching lever ute på heden där fårflockarna måste ses efter och livet är tufft. Hennes farmor Granny Aching kan ha varit en häxa, Tiffany vet inte säkert. Vad hon däremot vet är att efter farmoderns bortgång är det upp till henne själv att ställa saker till rätta när det börjar dyka upp monster och annat som bara funnits i hennes vildaste fantasi. Eller? Helt ensam är hon inte då små blåa män med eldigt rött hår dyker upp och tar sig svärandes, stjälandes och drickandes in i hennes nu något stormiga tillvaro. Samt vem har egentligen kidnappat hennes lillebror?

Jag har tidigare inte kastat mig över de här senare böckerna av Pratchett om de små blå männen då jag tänkt mig att de varit mer ungdomsböcker (och det faktum att jag faktiskt inte trodde att de var Skivvärldsböcker spelar också in). Inget ont mot ungdomsböcker, jag har haft och kommer att ha mycket nöje av sådana i framtiden, men jag har bara inte varit på humör för det. Dock har utbudet på min Kindle (varav en stor del består av Pratchettböcker) fått mig att läsa mer av Pratchett det senaste året än vad jag gjort på länge.

Jag kan säga att jag hade mycket nöje av The Wee Fre Men. De blå männen (Nac Mac Feegle) är väldigt charmiga med sin skotsk/gaeliska dialekt och sina dum-modiga upptåg. Tiffany är "my kind of gal"; tuff, smart och tar ingen skit. Historien är en ganska klassisk saga med en hjälte (eller i det här fallet hjältinna), antagonist och uppdrag att rädda världen. Dock kommer den med en hel del roliga twists. Även om berättelsen går ut på att vinna över "ondingarna" så handlar den egentligen mer om att alls ta sig an kampen från början.

Jag ser fram emot de övriga böckerna i serien om "the wee free men" och kommer nu att ta mig an dem med bra mycket mer entusiasm.

Den här bilden kan förresten vara rolig att ha slängt ett öga på innan man läser boken. Den är nämligen med på ett litet hörn.

The Fairy Feller's Master-Stroke av Richard Dadd

Landet Runt-bloggathon tar en tur i parken

Då har Landet Runt-bloggathon kommit till Malmö och jag plockar upp stafettpinnen och tar en joggingtur in i Pildammsparken, Malmö. Detta är mitt andra smultronställe, en park som verkligen växt på mig. Och desto mer jag lär mig om parken, desto mer fascinerad blir jag.

Pildammen har en intressant historia som började redan på 1600-talet då dammen fungerade som Malmös vattenreservoar, vilket finns att läsa om här. Man ledde vattnet från dammen till Stortorget, dit Malmös innevånare hämtade sitt vatten i en brunn mitt på torget.

Parken runt om dammen har byggts i etapper genom århundraden och slutresultatet är en underligt vacker blandning av monumental klassicism (vet inte om det säger er något, men tänk er gigantiska träd, raka linjer blandat med cirkelformad grön gräsmatta i mitten) och engelsk romantisk park med mjuka linjer, stora gräsmattor och fria trädgrupper. 1914 så valdes området till den Baltiska utställningen och man reste upp ett antal byggnader varav vi idag fortfarande kan se Margaretapaviljongen med dess vackra blomstergata, samt templet och den stora betonggrytan.

Templet!

Vad jag älskar med Pildammsparken är att den har så många lager, allt från grandiosa träd, mystiska gångar, tempel och meditationsplatser, till friluftsdagis, joggingrundan, amfiteatern och rosenträdgården. Man filmar trädgårdsprogram där, håller valborgsfiranden i tallriken, den har något för alla. Och det är den perfekta miljön för fantastiska historier, vilket författaren Nene Ormes redan har konstaterat. I Nene Ormes bok "Udda verklighet" kan vi läsa om Galatheas hage, en fyrkantig gräsmatta omgiven av formklippta buskar med hemliga gångar (om man tittar riktigt noga ser man ingång på buskens kortsida).

Galatheas hage, en plats för meditation. Med hemliga gångar där övernaturliga varelser hägrar.

"Om man var försiktig och delade på grenverket i häckarna kunde man komma in i dem. De var så breda att det bildats en gång inuti. Där var marken täckt av blad och mjuk att gå på, man var skyddad från insyn men kunde själv se ut alldeles utmärkt." - Udda Verklighet, Nene Ormes

Den här häcken finns på riktigt, och det är precis som Nene skriver en gång inuti där man kan smyga omkring utan att synas. Hur underbart som helst! Jag blev nyfiken på hur Nenes egen relation till Pildammsparken är så jag passade på att maila henne. Här är mina frågor och hennes svar:

Fia: Vad det var som gjorde att du valde att använda Pildammsparken som bakgrundsmiljö? 

Nene: Det är en spännande miljö, med så stora träd mitt inne i stan. Träden känns gamla på ett spännande sätt och vattnet och stigarna hjälper till. Jag har alltid gillat parker, det kan väl vara min skogssaknad som känns av gissar jag, men träd gör mig alltid glad. Sen har jag som plan att göra Malmö synligt i böckerna och Pildammsparken är definitivt en del av Malmös själ. 

Jag: har du för egen relation till Pildammsparken? Favoritplatser? Minnen?

Nene: En av mina favoritplatser är just den bokhäck jag beskriver i boken. Jag minns när jag upptäckte den första gången och det var som ett hemligt rum inne i stan och i det rummet, i gångarna i den häcken, var jag nästan som hemma i göingeskogarna igen. Det var viktigt för mig då. En annan plats är den cirkelrunda gräsmattan som kallas Tallriken. Mitt på den gifte jag mig 2004 i en ceremoni som våra vänner höll för oss. Den har en tydlig känsla av att vara i mitten av något större, från den kan man se längs alléer till andra landmärken i stan. 

Jag kan helt och hållet sympatisera med din skogssaknad Nene! Brukar kalla mina promenader i Pildammsparken för "skogsterapi". :)

Förrutom Nene så har även Malmöförfattaren Viktor Algren valt att låta delar av sin bok "Han åt mitt hjärta" utspelas i Pildammsparken. And - I am told - Karl-Ove Knausgård. Känner du till någon bok som helt eller delvis utspelar sig i Pildammsparken? 

Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

Landet runt-bloggathon stannar i Älvsbyn

Så var det då dags för Landet Runt-bloggathon att stanna i Älvsbyn, the home of the Feeejay. Älvsbyn är ett litet samhälle beläget i Norrbotten. Själva centralorten är belägen i en dal omgärdad av berg, med Piteälven som rinner rakt igenom den. När man kommer lite längre ut i naturen har vi vackra Storforsen, Hundberget och miljoner andra platser värda att upptäcka runt om i kommunen. Mitt hemort är som hämtat ur en sagobok och ändå så har platsen (as far as I know) inte använts för en enda bok eller novell. Däremot så har Älvsbyns vackra natur har gjort bygden väldigt populär för filminspelningar. "Vi hade i alla fall tur med vädret", "Jägarna", "Hotet", "Grabben i graven brevid", tv-serien "Höök", "Bröderna Karlsson", "Någon annantans i Sverige", "Isdraken", "En enkel till Antibes", "A Christmoose Story", "I lodjurets timma" och "Hypnotisören" har alla filmats där.

Något att vara stolt över.

Storforsen (en del av den)!

Vyn från Hundberget!

Mitt smultronställe är ute på klippa på Hundberget, med vy över hela centralorten. Klippan är inte alls svår att nå, man kan knata upp för berget på en kvart och får då front row seat till hela byn. Det finns grillplats tillgänglig om man vill trä en bit falukorv på en pinne och grilla (så gör vi norrlänningar). Jag har spenderat många somrar på klippan medan jag läste, tjuvrökte (sorry mamma) och skrev kärleksdikter till en och annan pojk. 

Älvsbyn har också en kyrkstad (en hop gamla, små timmerstugor bredvid Älvsby kyrka). Detta är en kulturmiljö av riksintresse och stugorna ska därför bevaras i den stil de är uppförda i. Min egen mor äger en sån här kyrkstuga, med gamla tapeter, en öppen spis och träplankor på golvet. Det är som att kliva in i en svunnen tid. (För er som kommer från södra Sverige så är kanske kyrkstugor ett okänt fenomen, men förr i tiden då man bodde långt ut på landet så tog det lång tid att ta sig till kyrkan, så då köpte folk stugor som de övernattade i för att kunna delta på söndagsmässan.)

Vad gäller litterära anknytningar till Älvsbyn så är detta som sagt något som saknas. Jag kan ärligt säga att jag inte känner till en enda Älvsbyförfattare. Jag tror inte det finns! Älvsbyn har en bokhandel, men den är sorgligt skral på aktuella och populära titlar och används mest för skolungdomar som beställer kurslitteratur. Jag skulle tro att bokhandeln långsamt är på väg att dö bokhandelsdöden i och med att internetbokhandlarna har blivit allt mer populära. Men jag tror att man skulle kunna göra någonting bättre än det som finns idag. Vad sägs om bokhandelscafé? Poesiuppläsningar? Författarkvällar? Jag har också många gånger tänkt tanken att någon borde skriva om Älvsbyn. Några bokidéer som jag har (off the top of my head):

• Älvsbyn som Sveriges svar på Stars Hollow (Gilmore Girls). Det finns gott om inspiration, vi har ett litet samhälle med de typiska "udda" karaktärerna, vi har den där gemytliga småstadskänslan där alla känner alla, gamla familjefejder, konstiga festivaler, you name it.
• Vildmarksäventyr! Vi har guider som erbjuder ridturer ut i vildmarken, tänk så mycket spännande historier man skulle kunna skriva om dessa turer. Ett gäng som går vilse, lägg till lite spänningsmoment typ en björn, älgjakt, eller oväder, och så har du en bra början till en bok!
• Efter katastrofen-historier! Mikael Niemi har redan skrivit "Fallvatten" om ett Norrbotten som dränks i en tsunami, men vad skulle hända med Norrbotten efter zombieapokalypsen? Säkerligen så skulle Älvsbyborna hinna reagera i god tid och bunkra upp med mat och vapen innan zombierna kommer till deras dörr, kanske är det norra Norrland som blir den sista mänskliga utposten i Sverige?
• Varulvsromance. Perfekt miljö. Nuff said.

Oj vad jag blev sugen på att skriva en bok nu... Kanske måste resa hem och ta ett friår för att knåpa ihop en roman, vad tror ni? :)

Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen