Har just läst ut Hunger Games-trilogin. Slukade den är nog ett bättre ord. Jag gillar den starkt, den är så olik allt annat jag läst. Suzanne Collins har skapat en unik värld, en trovärdig hjältinna som känns äkta (dvs. inte superstark, supersnygg, på bästa humör hela tiden), en antagonist som inte är skrattretande utan faktiskt får en att tänka "NOOOOOOO! YOU BASTARD!!!". Hon vet hur man skriver så att berättelsen griper tag i en och får en att läsa vidare trots att timmen är sen, hur man bygger en värld där läsaren ser sig själv och går bredvid karaktärerna.
Den första boken heter bara "Hunger games" och är förstås en lysande start på serien. Hit the ground running kanske är att överdriva, men den har ett högt tempo och ett mycket bra språk. Som om varje ord vägts på en silvervåg, och det enda som kommit fram är det absolut nödvändiga. Filmen är inte ens en bråkdel av vad boken är, så jag rekommenderar att läsa boken först för den bästa upplevelsen. Utan boken tror jag inte man förstår hur kärvt livet i den 12:e sektorn är, hur hungriga och desperata de är.
"Catching fire" beskrivs av många som den bästa boken i serien, men jag tycker den mest är mellanspelet mellan början och den spännande upplösningen i "Mockinjay", den tredje boken. Visst är tvåan superbra, spännande men den står inte på sina egna ben utan kampen fortsätter och tar nya höjder, och jag tänkte hela tiden på "jaha, vad händer sen?". Samtidigt vet jag inte om jag skulle kalla "Mockinjay" min favorit. Den har ett bra slut, men tempot tas ned ett par snäpp, samtidigt saktas min läsning ned och jag suger längre på orden och tänker bara "må detta inte ta slut".
Tyvärr så gör det ju det, och vilket slut dessutom. Ja, jag ska inte säga mer än att jag kommer sakna denna värld och Katniss väldigt mycket.
May the odds be ever in your favor.
Den första boken heter bara "Hunger games" och är förstås en lysande start på serien. Hit the ground running kanske är att överdriva, men den har ett högt tempo och ett mycket bra språk. Som om varje ord vägts på en silvervåg, och det enda som kommit fram är det absolut nödvändiga. Filmen är inte ens en bråkdel av vad boken är, så jag rekommenderar att läsa boken först för den bästa upplevelsen. Utan boken tror jag inte man förstår hur kärvt livet i den 12:e sektorn är, hur hungriga och desperata de är.
"Catching fire" beskrivs av många som den bästa boken i serien, men jag tycker den mest är mellanspelet mellan början och den spännande upplösningen i "Mockinjay", den tredje boken. Visst är tvåan superbra, spännande men den står inte på sina egna ben utan kampen fortsätter och tar nya höjder, och jag tänkte hela tiden på "jaha, vad händer sen?". Samtidigt vet jag inte om jag skulle kalla "Mockinjay" min favorit. Den har ett bra slut, men tempot tas ned ett par snäpp, samtidigt saktas min läsning ned och jag suger längre på orden och tänker bara "må detta inte ta slut".
Tyvärr så gör det ju det, och vilket slut dessutom. Ja, jag ska inte säga mer än att jag kommer sakna denna värld och Katniss väldigt mycket.
May the odds be ever in your favor.
2 comments:
Galet bra!
Ja, visst är den! =)
Post a Comment