Huvudet fullt av kon-stiga saker.

På väg ut på nörd-jakt

I fredags åkte jag på exkursion till Kontrast, en tredagars litteraturkongress i Uppsala. Syftet med exkursionen var att jag skulle studera nörden i dess habitualtillstånd genom att interagera med fandom, detta för att kunna och göra observationer och undersökningar som har betydelse för mig som nörd, och i mitt utövande av nördigheter. Under kongressen bevistade jag paneler och föredrag inom ämnet fantastik (science fiction , fantasy, skräck, steam punk m fl), samt författar-intervjuer med författarna Peter Watts, Kelly Link, Joe Abercrombie, Mats Strandberg och Sara Bergman Elfgren. Vidare blev jag god vän med en bartender vid namn Ludwig som serverade mig goda svalkande maltdrycker på löpande band, vilket jag noterade var nödvändigt för att kunna bibehålla min skärpa som fandom- och fantastikforskare.

Färden till Uppsala började med en författarstudie i tågmiljö, där jag och min kollega SocialistSimon följde efter Dräparen, Slaktaren, Stryparen och Milewski på ett säkert avstånd där vi kunde observera dem medan de samspelade med varandra. Jag provade även att interagera med viss försiktighet. Upplevelsen var rätt så angenäm om än jag initialt noterade att interaktionen frambringade en konstig röstförvrängelse hos mig själv som jag senare fick höra kallades "fangirl-squee". Huruvida, efter en stund så lade sig detta, speciellt eftersom författarna visade sig vara ytterst vänliga (en av dem lånade till och med en bok till mig, eftersom jag glömt att ta med mig egen reselektyr). Denna första studie leder mig till hypotesen att författare, precis som vi vanliga nördar, är ytterst trevliga människor.

Kontrast slog upp portarna kl. 15 på fredagen och programmet inledde först 16 varför jag tagit tillfället i akt att anordna ett meningsutbyte med mina bokbloggskollegor där emellan. En ansenlig summa bokbloggare infann sig, vilket utmynnade i många kära återseenden och många spännande nya bekantskaper.

Jag, Peter Watts och Caitlin Sweet

Några av de författare jag ivrigt såg fram emot att studera var Watts och Abercrombie, vars böcker jag läst och haft åsikter om tidigare. Min hypotes var här att Watts skulle vara en svår man som hela tiden skulle hänfalla till tekniska beskrivningar (av hans bok "Blindsight" att döma) och att Abercrombie skulle ha hybris pga sin stora framgång med First Law-trilogin.

Jag och Joe dirigerar fotografen

Under mina observationer fann jag dock inget som helst stöd för mina hypoteser. Det visade sig att Watts är en man som är engagerande att lyssna på, munter till sinnelaget och generös med humoristiska inslag vid givet tillfälle. Abercrombie ett perfekt exemplar av en artig britt samt skämtsam och anspråkslös. Måste dock tillstå att även om Abercrombies böcker lyser något starkare för mig än Watts böcker, så vann Watts mitt hjärta med sitt utlägg om hur han drömt ihop en blue-print av en badboll med ett träben (samt hans visuella instruktion av hur den skulle röra sig).

Mina studier av fandom-människor, författare/bokhandlare/översättare gick ut på att ta reda på - Vilka var dessa människor, vad driver dem och - kanske mest signifikant av allt - vadan denna fascination för apokalyps? 

Jag och Kelly Link på The English Bookshop i Uppsala

Vad jag inte räknat med var att lära känna den prominenta goth/metal-tjejen Anna Bark Persson, som vid 19 års ålder var en välverserad paneldeltagare bland författare och rockare, samt biologen/journalisten Torill Kornfeldt (även känd som "valpenisar är femton meter långa och skjuts ut som projektiler till valhonan som kan härbärgera X antal sådana..."). Jag hade inte heller räknat med att jag själv skulle assistera fandom-celebern Bellis under NoFF-aktionen, där jag auktionerade ut "Belgarath Besvärjaren" som en grekisk tragedi och dristade mig till att driva med den ryktbare grekiske mannen.

Jag hade heller inte räknat med att jag på måndagen skulle vandra in på The English Bookshope där jag skulle få konversera med författarinnan Kelly Link, samt lyckas dokumentera hennes misslyckade försök till att köpa sin egen bok (hon fick den mot signeringar). Jag menar, vem hade kunnat förutse detta?

Eftersom mina studier rört nörden i dess habitualtillstånd har jag således bevittnat fandom då de interagerat på paneler, sjungit allsång till Buffy-avsnittet "Once more with feeling" eller bevistat skrivarstudier. Jag har lyssnat till samtal om genre-litteratur av olika slag. Jag har hört Ola Wikander sjunga på ett dött språk och har skrämts av hans bubblande entusiasm och översvällande utläggningar inom ämnet. Jag har noterat att fandom gillar att samla på sig frågeställningar och problematisera, bland annat om jämnställdheten i fantasy (eller brist därav), att de gärna underhåller sig med att rada upp paralleller mellan Star Trek och den grekiska mytologin, eller att de blir extremt entusiastiska när de pratar om kroppen som "förvaringskärl" i science fiction (en ytterst intressant diskussion om mänskliga värderingar och hur de tar sig olika uttryck i science fiction).

Slutligen, när kongressen är över inleds det så kallade "dead dog-partyt" där fandom på traditionellt vis avtackar kongressens medlemmar och sammanfattar helgen för sig själva över ett par eller ett halvdussin glas av valfri berusningsdryck. Här har jag noterat någonting som verkat genomsyra varje fan; en stark ovilja att låta kvällen ta slut, av vilket jag också dragit slutledningen att fandom-människor trivs gott i varandras sällskap.

Efter en helg med fandomen vill jag slutligen fastslå vissa observationsfynd. Jag kan konstatera att fandomen är en samling av de mest intelligenta, underhållande, öppna och sympatiska människorna som jag haft äran att möta. Min upplevelse är att det finns ingenting som är för avvikande, ingen behöver utstå negativ särbehandling för sexuell läggning eller funktionshinder, allas drömmar och fantasier uppmuntras. Fandomen älskar att drömma samt älskar att umgås med författare som inspirerar dem att fortsätta med detta. Men mest av allt älskar de nog att filosofera och debattera kring allehanda fantastiska ämnen, vilket vi gjort hela kongressen lång i diverse konstellationer.

Sammanfattningsvis så måste jag tillstå att denna studie av nörden i habitualtillståndet är ytterst vinklad då undertecknad själv är en nörd i mitt naturliga tillstånd, som älskar att gå på kongresser.

And that's all I have to say about that. 

Ps. Är det bara jag som fick lust att skapa en kongress som heter Konstig, bjuda in China Mieville och ha maaaassssooor av new weird-paneler?