You had me at hello

Klickade för ett tag sen hem Mhairi McFarlanes bok "You had me at hello" efter att ha läst en recension på Mrs Bookponds blogg. Förväntningarna var även här skyhöga, hade fått höra att den skulle vara jättebra. Har även fått tips om "Here's looking at you, kid" (som jag också klickat hem och nyss börjat läsa).


And let me tell you, förväntningarna infriades! Den var både rolig, bra skriven och en riktig bladvändare! För ovanlighetens skull så fann jag mig själv ligga och läsa en bok fram till halv ett på en vardagskväll. Jag vet, det är helt crazy men YOLO, dudes! :D

Boken handlar om Rachel, en kvinna i 30-årsåldern som just har gjort slut med Rhys, sin pojkvän sedan 13 år tillbaka. På en drinkkväll med kompisarna nås hon av ryktet att hennes gamle universitetskompis Ben har siktats på biblioteket i stan. Rachel och Ben var bästa vänner - oskiljaktiga - under universitetet, men har inte pratats vid på 10 år. Så plötsligt en dag, så stöter de på varandra på stan, och minnena sköljer över Rachel tillsammans med gamla känslor som hon trodde var försvunna sedan länge.

Jag gillar verkligen den här boken. Jag gillar Rachel och hennes kompisar, speciellt Mindy som är väldigt pinsam ibland men perfekt med sina fel och brister. Dialogen är välgjord, humorn utmärkt, storyn och karaktärerna välarbetade, det finns egentligen ingenting att klaga på förutom att slutet kom för snabbt. Jag kan identifiera mig själv med Rachel. Jag är i 30-årsåldern, singel, har haft min beskärda del av internetdejter, har en välmenande men något terroriserande familj och vänskara. Jag gillar att Rachel är en i grunden rätt oromantisk kvinna men har en önskan om att uppleva den där stora kärleken. Kalla mig en obotlig romantiker, men jag tror den finns där ute och när det är rätt, då känner man det. Läs denna bok! 

Galen Beckett - The Magicians and Mrs Quent

Beskrivande text återfinnes här (för att korta ner recensionen).

Familjen Lockwell bor i staden Invarel, som påminner om London under tidigt 1800-tal där din sociala status dikterar i vilka kretsar du kan röra dig och hur väl du respekteras. Varesig du är en ogift eller gift kvinna så är du beroende av en man, din fader eller make, för försörjning och ledsagning i livet och med alla de saker som en kvinna inte kan förväntas förstå, som bankaffärer, politik och teknik. Man roar sig med sina baler och bjudningar, för det viktigaste i livet är ju att finna en rik, snygg man som kan trygga ens framtid och göra en lycklig. För de fattigare är livet hårt, och för karaktären Eldyn är det en ständig kamp var dag för att klara av brödfödan och samtidigt hålla sig borta från samhällets bottenskikt, stråtrövare och mördare.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om likheten mellan Jane Austen och Galen Beckett, eller om likheten mellan Beckett och Oscar Wilde (á la Dorian Grays Porträtt, Spöket på Canterville), eller om likheten mellan Becket och Charles Dickens (t ex med David Copperfield eller Oliver Twist). Det finns även inslag av Emily Brontës Svindlande Höjder... etc etc.
Men samtidigt som Galen Beckets värld influeras av de stora klassikerna så finns där par distinkta skillnader. The Magicians and Mrs Quent utspelar sig i landet Altania, på en planet som inte roterar runt sin egen axel var 24:e timme utan där dagarna och nätterna är oregelbundet korta/långa. Det innebär att dagsljuset kan vara i flera dagar, eller i några timmar, detsamma med natten. Detta betyder att karaktärerna får planera sin rutin ever "lumenals" (dagsljus) och "umbrals" (jordskugga) och hushålla med dagsljuset, sova mer de långa nätterna, gå till arbetet eller till affären i mörkret och i tystnaden. Beckett lyckas skapa en mysig stämning med mörkret som kryper upp ur gatorna mot husen, kvinnor som syr och läser till stearinljusens sken, män som vandrar i skumrasket hem från puben, skuggor som vandrar i gränser... och det är i dessa sekvenser, genom att addera denna dimension till historien, som världen får sitt djup. I Altania är det också brukligt att unga lorder studerar magi på universitet, och många av lorderna härstammar också från de stora magikerna som skapade Altania.

Boken är alltså så mycket mer än en historisk kärleksroman, det är en fullfjädrad fantasy. För er som älskar Dickens, Wilde, Brontësystrarna eller Austen kommer ni älska denna bok, och för er som älskar fantasy kommer ni uppskatta denna för dess med förtrollningar och illusioner, magiska tavlor, skuggvarelser, mystiska skogar och våldnader. Boken är nyskapande och vackert skriven, sen så har den ju också en vacker framsida. Jag har bara bra saker att säga om boken, läs, läs, läs! Den får fem stycken fjäderpennor!

Pst! För er som sedan vill fortsätta läsa om Ivy och hennes systrar så finns även The House on Durrow Street. Snart kommer också trean, The master of Heathcrest hall.

Teresa Medeiros vampyrsaga

After Midnight och The Vampire Who Loved Me är en tvådelad serie om de tre systrarna Caroline, Vivienne och Portia Cabot, som uppfostras av Caroline själv efter att de blivit föräldralösa genom en tragisk olycka för sex år sedan. Caroline är en mycket praktisk och förståndig dam på 24 år som lyckas få det att gå runt den lilla inkomsten de får av arvet, genom att försaka sig själv och missa sin debut till sociteten.

När Vivienne, den vackraste och mest älskvärda av dem tre, fyller 19 år tar dock deras moster Marietta tag i saken och finansierar hennes debut. Genast fångar Vivienne intresset av viscount Adrian Kane, och de tre systrarna blir inbjudna på en midnattsbjudning i Kanes hus i staden. Det visar sig att mannen har en air av mystik runt om sig och det lösa ryktet i staden viskar om att han är en vampyr....

Adrian och Carolines första möte blir omskakande för dem båda, och även om hon i närheten av sin syster Portia strängt förnekar att det finns vampyrer så vet hon innerst inne inte längre vad hon ska tro, för någon mystisk kraft måste han ju ha som lyckas förhäxa henne så fullständigt? Caroline börjar spionera på Kane och inser snabbt att saker och ting inte är som de skall, men vad som är verkligt och overkligt blir allt svårare att bedöma.

Det inleder den första boken, After Midnight, och den andra boken fortsätter historien om de tre systrarna men fokuserar på Portia. Det är svårt att säga vilken av böckerna jag gillar mest, så jag väljer att säga - båda var superbra!! Medeiros skriver som en gudinna, hon har magnifika och sensuella kärleksscener (litet väl mastiga kan man tycka, men jag klagar inte - bara varnar de mer känsliga!), samt att hon har en otroligt spännande handling. Jag kan faktiskt inte finna ett enda fel med denna serie, annat än att den är för kort. Kan de inte göra den till en film? Snäälla! Jag rekommenderar denna bok för alla love-junkies och vampyr-junkies!

Betyg? Högsta möjliga betyg på romantikskalan en fyra av fem möjliga på den generella skalan, eftersom det ibland blev litet för mastigt för den generella smaken...