Tematisdag: London

Jag åker till London för första gången i år, för att bevista Worldcon, årets fantastikmecka. Det kommer vara ett par intensiva dagar med seminarier och paneler, författare, härliga nya saker och människor och antagligen en eller två intryck för mycket. Kommer inte ha så mycket tid över för att turista runt, kanske kan planera in en eller två turistupplevelser.

Problemet är att just nu svävar ett moln av London likt en helig graal ovanför mitt huvud och från detta kan man urskilja små ord som myllrar bland de rökiga ridåerna.

Hyde Park. Kensington Gardens. Knightsbridge (Un Lun Dun?) Westminster Abbey. Buckingham Palace. Big Ben. London Bridge is falling down, falling down, falling down. Baker street (Måste läsa Från Holmes till Sherlock). The Brittish museum. Mayfair. River Thames (Hah, Mama Thames!). Kings Cross (var inte det med i Neverwhere?) Cheapside! (Elizabeth Bennet has an uncle in Cheapside!) Picadilly circus. Covent Garden (what's THAT?). Leicester Square. The Brittish Museum. Trafalgar square . Madame Tussauds. Charles Dickens museum. Waterloo gardens. Laaaalalala Waaaterloo. East End. Bethnal Green. Spitalfields. Bricks lane.

Jag ser den 800-år gamla riddaren i Indiana Jones and the Last Crusade säga till Indiana Jones "Choose wisely..."

Kan nog behöva lite hjälp.

Egentligen är det ju böckernas London jag vill till. Adoptera en mjölkkartong. Jaga förrymda karaktärer (mmm, Mr Rochester, yum!). Resa tillbaka i tiden från Oxfords universitet till London under Blitzen och studera historien, som dom gör i Blackout och All Clear. Fastna i Londons undre värld med Door från Neverwhere. Jag vill följa med Peter Grant och prata med Mama Thames. Jag vill uppleva London på så sätt som stan beskrivs av Lisa Jewell, Marian Keyes, Charles Dickens, Connie Willis, China Mieville, Jasper Fforde, and so on and so forth. Det finns så mycket historia i den här staden. Det finns så mycket kultur. Natur. Men finns det någonting så spännande som när Tardisen blinkar in i fokus eller när Sherlock löser en gåta, på äkta brittiskt vis? I think not.

Här är andra bloggares tankar om London:
ELS
Drömmarnas Berg
Kulturloggen
Skuggornas bibliotek
En och annan bok
Nästa veckas tema är: Zombier.

Little Dorrit

På tal om höstromantik... Vill bara göra er uppmärksam på denna filmatisering av Charles Dickens "Little Dorrit" från 2008.

Lilla Amy Dorrit har vuxit upp med sin utblottade far inne i Machalseas fängelse för gäldenärer. När Amy beslutar sig för att söka anställning för att försörja sig själv och sin fattiga far blir hon rekommenderad att söka tjänst hos Mrs Clennam. Mrs Clennam är en känslokall och hård kvinna som mycket sällan hjälper andra, men efter endast en kort presentation så blir Amy Dorrit anställd.

 Mrs Clennamns son Arthur kommer samtidigt hem från sydostasien med dystert bud - Mr Clennam har gått bort. Innan Mr Clennam gick bort lämnade han en guldklocka till sin son och bad honom även att prata med sin mor och rätta till det misstag som begåtts. När Arthur försöker få svar av sin mor om vad detta misstag kan vara vägrar hon svara, och Arthur blir misstänksam att allt inte står rätt till i familjens affärer. Och varför har hans mor anställt lilla Amy Dorrit? Är det så att hans familj försöker rätta till gamla synder? Och vad har de då gjort mot familjen Dorrit?

Charles Dickens är en av de största brittiska författarna under den viktorianska eran, en tidsperiod som jag är speciellt förtjust i. Just detta verk baserar sig till stor del på Dickens egen uppväxt i en gäldenärstuga och är till stor del en politisk satir över England under 1850-talet. Ett skäl till att jag älskar Dickens är nog för hans vackra porträtt av människoöden, och hur livet kan ta vändningar upp och ned och att vi inte kan basera vår lycka på ekonomiska medel. ('e's a good ol' chap, isn't 'e?)



John Chivery

"Little Dorrit" innehåller också mycket romantiska drag, bland annat så får vi möta John Chivery (Russel Tovey), fängelsevaktens son, som kärar ner sig totalt i lilla Amy Dorrit. Han är en mycket sympatisk ung herre med mycket söta utomstående öron. (Någon som känner igen vår unge herr Chivery?)



Arthur Clennam & Amy Dorrit

Sen finns det förstås den outtalade attraktionen mellan Arthur Clennam (Matthew Macfayden) och Amy Dorrit (Claire Foy).
Nämnvärt är också att många av de skådespelare som medverkar  känns igen från någon nu aktuell (nördig) tv-serie. Vad sägs som Eve Myles (Torchwood) som Maggy? Eller Andy Serkins (Gollum) som den läskige Rigaud (han är superbra som fransman!). Eller Freema Agyeman (Doctor Who). Och förutom Russel Tovey så har vi även Jason Watkins (Herrick) från Being human. Roligt nördigt!

Så, för alla er viktorianer, alla Dickens-fans, alla anglofiler där ute. Alla som gillar att sticka torgvantar och tända ljus, cockney-dialekten, kusliga historier och härliga karaktärer! Watch this and weap.

Galen Beckett - The Magicians and Mrs Quent

Beskrivande text återfinnes här (för att korta ner recensionen).

Familjen Lockwell bor i staden Invarel, som påminner om London under tidigt 1800-tal där din sociala status dikterar i vilka kretsar du kan röra dig och hur väl du respekteras. Varesig du är en ogift eller gift kvinna så är du beroende av en man, din fader eller make, för försörjning och ledsagning i livet och med alla de saker som en kvinna inte kan förväntas förstå, som bankaffärer, politik och teknik. Man roar sig med sina baler och bjudningar, för det viktigaste i livet är ju att finna en rik, snygg man som kan trygga ens framtid och göra en lycklig. För de fattigare är livet hårt, och för karaktären Eldyn är det en ständig kamp var dag för att klara av brödfödan och samtidigt hålla sig borta från samhällets bottenskikt, stråtrövare och mördare.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om likheten mellan Jane Austen och Galen Beckett, eller om likheten mellan Beckett och Oscar Wilde (á la Dorian Grays Porträtt, Spöket på Canterville), eller om likheten mellan Becket och Charles Dickens (t ex med David Copperfield eller Oliver Twist). Det finns även inslag av Emily Brontës Svindlande Höjder... etc etc.
Men samtidigt som Galen Beckets värld influeras av de stora klassikerna så finns där par distinkta skillnader. The Magicians and Mrs Quent utspelar sig i landet Altania, på en planet som inte roterar runt sin egen axel var 24:e timme utan där dagarna och nätterna är oregelbundet korta/långa. Det innebär att dagsljuset kan vara i flera dagar, eller i några timmar, detsamma med natten. Detta betyder att karaktärerna får planera sin rutin ever "lumenals" (dagsljus) och "umbrals" (jordskugga) och hushålla med dagsljuset, sova mer de långa nätterna, gå till arbetet eller till affären i mörkret och i tystnaden. Beckett lyckas skapa en mysig stämning med mörkret som kryper upp ur gatorna mot husen, kvinnor som syr och läser till stearinljusens sken, män som vandrar i skumrasket hem från puben, skuggor som vandrar i gränser... och det är i dessa sekvenser, genom att addera denna dimension till historien, som världen får sitt djup. I Altania är det också brukligt att unga lorder studerar magi på universitet, och många av lorderna härstammar också från de stora magikerna som skapade Altania.

Boken är alltså så mycket mer än en historisk kärleksroman, det är en fullfjädrad fantasy. För er som älskar Dickens, Wilde, Brontësystrarna eller Austen kommer ni älska denna bok, och för er som älskar fantasy kommer ni uppskatta denna för dess med förtrollningar och illusioner, magiska tavlor, skuggvarelser, mystiska skogar och våldnader. Boken är nyskapande och vackert skriven, sen så har den ju också en vacker framsida. Jag har bara bra saker att säga om boken, läs, läs, läs! Den får fem stycken fjäderpennor!

Pst! För er som sedan vill fortsätta läsa om Ivy och hennes systrar så finns även The House on Durrow Street. Snart kommer också trean, The master of Heathcrest hall.

Elizabeth Gaskell - Cranford

Jag är med i klassiska kvinnor-utmaningen men har liksom lagt den på is, så när jag beslutade mig för att läsa Cranford så var det faktiskt mer för att den nyligen gått på SVT1 som miniserie*...


Cranford är en bok som handlar om en liten by i England i en svunnen tid (1800-tal) vars invånare till stor del är ogifta äldre kvinnor. Först och främst har vi Miss Jenkyns, den stränga och disciplinerade dottern till Cranfords f.d. rektor, och hennes yngre syster Miss Mattie, blid och osäker på sig själv. De är vänner med Miss Pole, Miss Forester och Mary Smith - berättarinnan, som i ödmjuk ton beskriver livet i den blygsamma staden.

Boken berör mig starkt med sina olika historier. Gaskell tar upp saker som för den tiden sågs som otroligt viktiga, och hon betonar också armodet och stillheten och hur kvinnorna på den tiden såg på sina liv och hur de uppskattade de få och små glädjeämnena med större entusiasm än man idag gör. Det är alltid intressant att se det ur ett gammaldags perspektiv, och även om deras liv i stort verkade ganska tråkigt så tror jag de var mer tillfreds med dem än många är idag. Det är inget kostymdrama och påminner mer om Dickens än om Jane Austen. En perfekt bok för regniga höstaftonar. Mitt betyg av den blir därför en stark trea! (Vill du läsa andras recensioner av den? Klicka här.)

* Cranford finns alltså även som en miniserie och även om jag inte hunnit se alla delarna så kan jag säga att den skiljer sig en del från boken. Den fångar dock upp andan som boken är skriven i, och jag kan starkt rekommendera den för alla som älskar historiska berättelser.