H.G. Wells - The Invisible Man (och övrig klassisk viktoriansk litteratur)

 "The Invisible man" skrevs av H.G. Wells, en författare som klarar sig utan närmare presentation. Novellen publicerades 1897 och klassas som science fiction. Den handlar om en man som genom ett vetenskapligt experiment lyckas göra sig själv osynlig och är oförmögen att vända processen. Wells leker med tanken på hur man moraliskt handskas med osynlighet och hur vetenskapen kan te sig ur samhällets synvinkel. Den är väldigt intressant och väl genomtänkt. Yakov I. Perelman fastslog 1913 att om det vore möjligt att göra sig själv osynlig så som Wells hade tänkt så skulle man också bli blind, eftersom ögat behöver absorbera ljus för att man ska kunna se. Wells var dock medveten om detta problem, vilket också kan noteras i novellen.

Jag behöver definitivt läsa fler böcker av Wells, främst "The Time Machine". Jag har ett eget uttryck för när jag *verkligen* vill läsa en bok, då behöver jag inte den utan jag HÖVER den. Så är det med Tidsmaskinen. (Ni kan räkna detta som början på min önskelista inför jul.)

Jag verkar dras till den mer klassiska viktorianska litteraturen just nu, men så är jag ju också en anglofil. På sistone har jag läst både Bram Stokers "Dracula", H.P. Lovecrafts "At the mountain of madness" och Arthur Machens "The great god Pan and the Inner light." (De tre sistnämnda kan anses vara skräcklitteraturens föregångare.) Andra böcker som jag suktar efter att läsa är Mary Shelleys "Frankenstein", Oscar Wildes "The Picture of Dorian Gray", Robert Louis Stevensons "The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde" och förstås den gotiska romanen "Jane Eyre" av Charlotte Brontë som, enligt mig, borde räknas som skräck.

Galen Beckett - The Magicians and Mrs Quent

Beskrivande text återfinnes här (för att korta ner recensionen).

Familjen Lockwell bor i staden Invarel, som påminner om London under tidigt 1800-tal där din sociala status dikterar i vilka kretsar du kan röra dig och hur väl du respekteras. Varesig du är en ogift eller gift kvinna så är du beroende av en man, din fader eller make, för försörjning och ledsagning i livet och med alla de saker som en kvinna inte kan förväntas förstå, som bankaffärer, politik och teknik. Man roar sig med sina baler och bjudningar, för det viktigaste i livet är ju att finna en rik, snygg man som kan trygga ens framtid och göra en lycklig. För de fattigare är livet hårt, och för karaktären Eldyn är det en ständig kamp var dag för att klara av brödfödan och samtidigt hålla sig borta från samhällets bottenskikt, stråtrövare och mördare.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om likheten mellan Jane Austen och Galen Beckett, eller om likheten mellan Beckett och Oscar Wilde (á la Dorian Grays Porträtt, Spöket på Canterville), eller om likheten mellan Becket och Charles Dickens (t ex med David Copperfield eller Oliver Twist). Det finns även inslag av Emily Brontës Svindlande Höjder... etc etc.
Men samtidigt som Galen Beckets värld influeras av de stora klassikerna så finns där par distinkta skillnader. The Magicians and Mrs Quent utspelar sig i landet Altania, på en planet som inte roterar runt sin egen axel var 24:e timme utan där dagarna och nätterna är oregelbundet korta/långa. Det innebär att dagsljuset kan vara i flera dagar, eller i några timmar, detsamma med natten. Detta betyder att karaktärerna får planera sin rutin ever "lumenals" (dagsljus) och "umbrals" (jordskugga) och hushålla med dagsljuset, sova mer de långa nätterna, gå till arbetet eller till affären i mörkret och i tystnaden. Beckett lyckas skapa en mysig stämning med mörkret som kryper upp ur gatorna mot husen, kvinnor som syr och läser till stearinljusens sken, män som vandrar i skumrasket hem från puben, skuggor som vandrar i gränser... och det är i dessa sekvenser, genom att addera denna dimension till historien, som världen får sitt djup. I Altania är det också brukligt att unga lorder studerar magi på universitet, och många av lorderna härstammar också från de stora magikerna som skapade Altania.

Boken är alltså så mycket mer än en historisk kärleksroman, det är en fullfjädrad fantasy. För er som älskar Dickens, Wilde, Brontësystrarna eller Austen kommer ni älska denna bok, och för er som älskar fantasy kommer ni uppskatta denna för dess med förtrollningar och illusioner, magiska tavlor, skuggvarelser, mystiska skogar och våldnader. Boken är nyskapande och vackert skriven, sen så har den ju också en vacker framsida. Jag har bara bra saker att säga om boken, läs, läs, läs! Den får fem stycken fjäderpennor!

Pst! För er som sedan vill fortsätta läsa om Ivy och hennes systrar så finns även The House on Durrow Street. Snart kommer också trean, The master of Heathcrest hall.