Saturday 31 January 2009

Hört i en bokhylla...

"Det är inte rättvist...!"gråter en av böckerna i bokhyllan. "Jag köptes faktiskt in för över ett år sedan. När är det min tur?!"
"Kom igen, jag har ju väntat länge på dig!" ropar Sovay av Celia Rees. "Du vet att du vill läsa mig."
Påven Johanna blänger surt på de övriga böckerna.
"Skiter väl i er, så länge hon läser ut mig som hon faktiskt redan har börjat med för flera veckor sedan!" Johanna har totalt glömt sina kristna manéer och ser nu något desperat ut medan hon tuggar nervöst på läppen.
Elizabeth Kostova bryter ihop i ett hörn, tyst gråtande medan Dracula kikar ut och morrar med sina spetsiga tänder.
"Mig kommer hon väl aldrig att plocka upp, jag är alldeles för tjock..."

Lisa Jewell lutar sig tillbaka, som om hon har all tid i världen, slänger upp benen litet nonchalant och visar upp ett par trendiga jeans och ett par ytterst moderiktiga boots.
"Ni är patetiska. Jag har åtminstone en lättåtkomlig romantik att erbjuda. Vad bryr sig hon om vägrövare och påvar som är kvinnor? Hon är ju en modern kvinna." Hon lutar sig fram mot Påven Johanna och viskar "Och så älskar hon mina boots."

Neil Gaiman suckar åt surrtjärringarna å tittar på mig med den där blicken som vi alla vet han har. Den där "Låt-dem-surra-på-som-de-svärmande-bekräftelsesökande-uppmärksamhetskrävande-böcker-vi-vet-att-de-är-Vi-vet-både-du-och-jag-att-det-är-jag-som-står-på-tur-sen-blicken." (Hans blickar kan säga ALLT.) Neil Gaiman respekterar att jag inte har tid med honom. Men det är det svåra, för då har jag ju ännu större sug att läsa just honom.

Tuesday 27 January 2009

Dagens bokköp


Skulle in på Sci Fi bokhandeln för att köpa Dan Simmons - Drood till Martina, men det slutade med att jag kom ut med Neil Gaiman - American Gods åt mig själv. Stannade och chattade en stund med de trevliga anställda som delade min Neil Gaiman-passion samt att de också bokbloggar! Alltid kul att hitta människor som delar mina intressen, speciellt inom mina nördigare ämnen där jag aldrig annars brukar finna likasinnade...

Har även passat på att be dem köpa hem Teresa Medeios - The vampire who loved me en bok som jag varit intresserad av att läsa sedan Zirathi skrev denna recension. Ser fram emot den massor!
Tyvärr måste jag meddela att trots att högen olästa böcker ökar så ökar inte mitt läsande. Det har stagnerat totalt eftersom jag har så mycket läsning på jobbet. Får se om jag tar upp det nu i slutet av veckan, saknar verkligen att ha en spännande story framför mig...

Sunday 25 January 2009

Läströtthet

Jag tror jag ger Påven Johanna en förtjänt semester och påbörjar någon lättsam romantisk saga, typ Sovay av Celia Rees. Problemet är inte boken i sig utan att jag är lästrött och behöver något som får igång mig igen och just nu är det Sovay som drar mest...

För övrigt så har jag fått min första stora lön vilket innebär att jag - i princip - gått från fattig kyrkråtta till nyrik. Detta har resulterat i diverse "utsvävningar", bland annat har jag nu beställt alla utom en av böckerna i klassiska kvinnor-utmaningen. Detta kostade totalt 199 kr. (Jag är en sån slösare, eller hur? ;)

För mer info om vad som inhandlats: se www.becauseitswrong.blogspot.com

Friday 23 January 2009

Bokcirkelns bok: Boktjuven av Markus Zusak

Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel stjäl böcker - från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare.

Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som
bodde på Himmel Strasse när bomberna föll.

~VIKTIG INFORMATION~
Döden är vår berättare.

Så står det på baksidan av Boktjuven, en text som säger det mesta. Detta är ingen spänningsbok. Faktum är att Döden under berättelsens gång låter en veta vad som kommer hända. Det gör ingenting, slutet är inte det viktiga. Det viktiga är hur det hela ses genom den lilla flickans ögon. Vad hände Nazityskland, i hjärtat av allt detta fruktansvärda, enligt Liesel?

Jag tyckte detta var en mycket bra bok - inte världsbäst (slutet var jag något missnöjd med) - men definitivt värd att äga och återkomma till med jämna mellanrum. Författaren gjorde ett bra jobb med redogörelsen av kriget i handlingen. Eftersom vissa ord har en djupt förankrad innebörd för de flesta som vet något om förintelsen, så behövde författaren bara nämna vissa saker utan att gå in på detaljer och slapp därmed upprepa det uppenbara. Berättarstilen var dessutom unik på så sätt att han lyfte ut stycken för att poängtera det han ansåg viktigt, något som jag tyckte var smakfullt och hjälpte till att förstärka vikten av orden.

När det gäller karaktärerna så fann jag mig underligt dragen till Liesels fostermor Rosa "Saumench" Huberman, en liten och arg tyska som skäller på allt och alla och kallar dem saker som saumench/saukerl och schwein. Hon skällde förstås mest på dem hon älskade, det var hennes sätt att visa det på. Det var en underbar och genuin karaktär, som - trots att hon hjälpte till att spä på fördomarna jag haft om arga tyskor med blonda kanelbullar till flätor och stålbröst - kändes mest äkta. Sen hade vi förståss unge herr "Jesse Owens" som alltid försökte få en kyss av Liesel. Liesel är förstås också sympatisk. Främst så gillade jag hennes kivande med "J.O", det faktum att hon var litet av en slagskämpe och hade väldigt mycket känslor inom en liten kropp.

Allt som allt är det en sällsam saga. Jag säger "saga" eftersom det var Döden som berättade historien, därför kan den inte vara fullt realistisk även om den var nog så realistisk även med Döden. När jag var färdig kände jag en bitterljuv glädje, inte särskilt överväldigande, men ändå där. Jag ger den en fyra samt en svag trea på romantikskalan.

Monday 19 January 2009

Bokenkät

Lånat från Bokhora

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
J.K Rowling, än så länge...

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
J.K Rowlings och David Eddings ligger lika med 7 böcker var, sen är det Raymond E. Feist med fem böcker (alla hittills olästa), och Nora Roberts med fyra böcker (tidigare 6 st.)

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Mor min tipsade om Nevil Shute - Fem svarta höns och den tyckte jag var jättebra.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Gav bort Changeling av Delia Sherman och Uppdraget rädda världen till Martina.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in. Försökte boka Emilie Flygare-Carlén - Rosen på tistelön men den fanns inne så jag skall nog springa å hämta den någon dag.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Donna Woolfolk Cross - Påven Johanna samt Markus Zusak - Boktjuven (inför bokcirkeln)

Saturday 17 January 2009

En annorlunda årslista

Bättre sent än aldrig tänkte jag haka på och göra Bokmosters Annorlunda årslista för 2008. Here it goes!

Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
Naomi Novik - Svartkrut och eld

Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
Saga Borg - Vargens lya
Tracy Chevalier – Damen med enhörningen
Nicholas Evans - I vargarnas närhet
Katharine Kerr - Draktronen
Katharine Kerr - Häxvargen
Katharine Kerr - Hökvingar
Katharine Kerr - Korptider
Katharine Kerr - Elddraken
Katharine Kerr - Guldfalken
Colleen McCullough– Törnfåglarna
Elisabeth Moon – Fåraherdens dotter
Elisabet Nemert - Rovfåglarnas tid
Naomi Novik - Hans majestäts drake

Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
Mitch Albom - Tisdagarna med Morrie
Maeve Binchy - Nora O’donoghues dröm
Saga Borg - Tertors vrede
David Eddings - Belgarions son
David Eddings - I Zandramas spår
David Eddings - Belgarath Besvärjaren, Aldurs dal
David Eddings - Belgarath Besvärjaren, Rivas ättling
David Eddings - Polgara Besvärjerskan, Belgaraths dotter
David Eddings - Polgara Besvärjerskan, Hertiginnan av Erat
Karen Joy Fowler - Jane Austen-klubben
Maggie Furey - Aurian
Maggie Furey - Aurians flykt
Martina Haag - Martina-koden
Johanne Hildebrandt - Freja
Johanne Hildebrandt - Idun
Johanne Hildebrandt - Saga från Valhall
Lisa Jewell - Ralphs Party
Tamara McKinley - Matildas sista vals
Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter

Bücher mit einem Ort im Titel (plats)
Jane Austen - Northanger Abbey
David Eddings - Rivas drottning
David Eddings - Demonen i Karanda
David Eddings - Sierskan från Kell
David Eddings - Polgara Besvärjerskan, Hertiginnan av Erat
David Eddings - Rivas skrifter
Maggie Furey - Dhiammara
Johanne Hildebrandt - Saga från Valhall
Tamara McKinley - Jakaranda
Denise Mina - Död i Garnethill

Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder o liknande)
Saga Borg - Vindens öga
Maggie Furey - Vindens harpa
Tamara McKinley - Stormblomma
Tamara McKinley - I stormens öga

Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)
Maeve Binchy - I blodbokens skugga
Tamara McKinley - Stormblomma
Rosamunde Pilcher - När ljungen blommar

Ber så hemskt mycket om ursäkt...

...för den dröjande recensionen. Såg att det började vara hela veckor mellan mina inlägg och det är ju helt enkelt skamligt. Som försvar kan jag endast säga att jag börjat på mitt första riktiga jobb förra veckan. Det är fem mil härifrån så jag pendlar två timmar om dagen. Det innebär att jag stiger upp 05.45, kommer hem 18.00 och går och lägger mig 22.30. Däremellan är jag så trött så jag inte orkar mer än ligga i soffan.

Jag klagar egentligen inte för jag trivs med de långa pendlingarna. Jag kan öronmärka två timmar varje dag för läsning (tjoho!) och genom detta får jag ju också mer att skriva om.

Senaste inhandlade boken i min samling blev igår Markus Zusaks Boktjuven. Jag skall läsa den inför bokcirkeln nästa torsdag och ser verkligen fram emot det.

Breaking Arms - en tung historia

OBS: Den fjärde och sista delen i serien om Bella och Edward och deras omöjliga kärleks kommer i ett stort format, mer än 700 sidor samt stor text, vilket leder till vissa besvär när man skall hålla uppe boken för läsning. Därav den nya titeln.

Varning: nedanför följer en redogörelse som kan spoila handlingen om man inte läst förgående böcker i serien!

Historien är - precis som föregående - belägen i den lilla molniga staden Forks i Washington state, USA. Bella är flickan som oåterkalleligt förälskat sig i vampyren Edward, något som inte ses med blida ögon på av vampyrvärlden. Bella och Edward har därför lovat de styrande, en klan som kallas Volturi, att Bella skall göras till en vampyr. Innan Edward förvandlar Bella har han bara en önskan: att hon gifter sig med honom. Bella - som egentligen är emot äktenskap - tycker detta är ett litet pris att betala för att få vara med sin älskade för evigt, så de gifter sig under konventionella former. Ceremonin, som är mycket vacker, tar plats hemma hos Cullen. Alla deras vänner är där, till och med varulvarna som tidigare var vampyrernas fiender.

Före Bella överger mänskligheten finns det dock en väldigt speciell köttslig förnimmelse kvar som Bella vill känna, något som Edward är ytterst ovilligt att ge henne eftersom han är rädd för att förlora kontrollen och skada henne. På deras bröllopsresa ger han till slut efter för hennes önskan. Och resultatet? Något som ingen någonsin kunnat ana...


Fram till denna punkt var boken faktiskt riktigt trevlig. Meyer kommer faktiskt undan som författare när man inte försöker försvenska det hela. (Undrar hur det kommer sig?) Tidigare så klagade jag på att handlingen saknade drivningskraft framåt, men denna hade ett starkt driv (den åstundande vampyrförvandlingen), samt massor med spänning från tidigare nämnda bröllopsrese-twist. Men tyvärr lyckades inte Meyer bibehålla drivet och spänningen och de sista tvåhundra sidorna var bara väntan på att det skulle ta slut. Och när det väl var dags för slutet, så var det knappt värdigt att kallas ett slut.

Visserligen kom det ännu en rätt så intressant twist från den tidigare twisten (en s.k. twist-i-twisten) (någon mer än jag som blev sugen på twist?), och sen fanns det ju ytterligare en sak som - åtminstone för ett par minuter - gjorde det hela intressant igen. Edward besitter förmågan att läsa människors tankar, de enda tankar han inte kommer åt - av någon underlig anledning - är Bellas. Här får vi äntligen reda på varför.

Karaktärerna var som vanligt platta och tråkiga. Bella blev litet intressantare mot slutet, men som motvikt mot det blev Edward en tråkmåns. Det fanns dock två karaktärer som jag föredrog, och en liten del av mig hoppas (trots Meyers oförmåga att skriva) att hon skall göra en spinoff med dessa två...

Allt som allt är boken värd att läsas, om man är nyfiken på hur denna Great Love Story avslutas. Men är man inte nyfiken så kommer man inte missa någonting. Inga briljanta formuleringar, inga vackra scenerier, inga roliga karaktärer, bara en oändlig ström av text om dittan och dattan i en monoton ton. Blah! Boken får (för sin trevliga början) tre av fem, och en trea på romantikskalan. Och sedan sluter jag Twilight-sagan för gott (förutom i filmform).

Sunday 11 January 2009

Marisha Pessl - Fördjupade studier i Katastroffysik


"För mig var tanken på ett Permanent Hem (Som enligt min definition var vilken slags boning som helst som hyste pappa och mig i mer än nittio dagar - samma tidsperiod som en amerikansk kackerlacka klarar sig utan föda) inget mer än en avlägen dröm, en feberfantasi lika orealistisk som en genomsnittlig sovjetmedborgares hopp om att den grådaskiga vintern 1985 kunna köpa sig en splitterny Cadillac Coupe DeVille med baby blå skinnklädsel. Oräkneliga gånger pekade jag på New York City eller Miami på vår Rand-McNally-karta. "Eller Charleston. Varför kan du inte undervisa i konfliktlösning vid University of South Caroline i detta-är-faktiskt-en civiliserad-stad?" Med kinden pressad mot fönstret, strypt av säkerhetsbältet, bedövad av de evinnerligen repriserande majsfälten, fantiserade jag om att vi en dag skulle slå oss till ro någonstans - var som helst - och bli kvar.
Men eftersom pappa under alla år hårdnackat motsatte sig mina förslag och hånade mig för min sentimentalitet ("Hur kan du säga nej till att resa? Jag förstår inte. Hur kan
min dotter vilja vara korkad och tråkig som en handgjord askkopp, en blommig tapet, som den där skylten - just det, den där . Storstrut. 99 cent. Det får bli ditt namn hädanefter. Storstrut"), hade jag under våra motorvägsdiskussioner om 'Odysséen' (Homeros, den hellenistiska perioden) eller 'Vredens druvor' (Steinbeck, 1939) slutat att ens anspela på litterära teman som Hembygd, Fädernesland och Fosterjord. Följaktligen var det med pukor och trumpeter som pappa över rabarberpaj på Qwik Stop Diner utanför Lomaine i Kansas levererade nyheten ("Ding! Dong! The witch is dead!" sjöng han tillgjort och fick servitrisen att blänga misstänksamt på oss) att under hela mitt sista år på high school, alla sju månader och nitton dagar, skulle vi bo på ett och samma ställe, Stockton, North Carolina."

Blue Van Meer och hennes far, den karismatiske harvardprofessorn Gareth Van Meer slår sig till ro i den sömniga lilla staden Stockton, som enligt Gareth är "en trist håla där jag kommer uppbära en skrämmande låg lön från universitetet och där du kommer försäkra dig om en plats vid Harvard nästa år." Blue, som under sin uppväxt ägnat mer tid åt läsning än åt vanliga tonårsaktiga saker, har svårt att anpassa sig, men en av hennes lärarinnor, den gåtfulla Hannah Schneider tar henne under sina vingar och plötsligt är Blue en del av Aristokraterna, en hemlig grupp ungdomar som varje vecka träffas hos Hannah för middag. Blue förstår inte varför hon blivit invald i gruppen och varför en kvinna som Hannah är intresserad av att umgås med en grupp ungdomar. Allt eftersom månaderna fortgår börjar Blue dock förstå att allting inte står rätt till bakom fasaden. Aristokraternas hemligheter börjar bubbla upp till ytan och Hannah börjar bete sig allt mer underligt. Blue blir snart fången i en komplicerad härva av konspirationer, svek och död...

Så mycket att säga, så få ord som kan beskriva det... När jag började läsa denna bok, det var ett tips av min mor, så hade jag först svårt att vänja mig vid språket och litteraturhänvisningarna. Det lät ju precis som en universitetsuppsats, och det var ju trots allt ett och ett halvt år sedan jag läste någon sådan senast.... När jag väl hade vant mig, vilket var en bit in i boken, kom jag att uppskatta boken för vad den är: en otroligt välskriven sensation! En sammanfattning är rätt så svår, men jag kan försöka i alla fall: Den är intellektuell och charmigt med en nypa humor och en droppe cynism. Den är allvarlig och dramatisk, otroligt duktigt målad och beskrivande. Jag älskar dialogerna, speciellt dem mellan Blue och läsaren, men också mellan Blue och hennes far. När jag till slut vande mig vid sidhänvisningar så kom jag att uppskatta dem otroligt mycket. Man springer ju inte och undersöker vad det är hon hänvisar till (det skulle ta flera år att läsa ut boken då med tanke på hur många hänvisningar hon har), utan av titeln i hänvisningen att dömma så är mycket underförstått. (Exempelvis: Blue och två andra tjejer ur Aristokraterna beslutar sig för att gå på en krog ute på vinchan. Då de kommer in blir de utstirrade av alla, och kvinnorna i krogen blir otroligt upprörda över att tre unga snygga tjejer kommer in på deras territorium. Marisha skriver: "De blängde alltid på oss, speciellt på Jade (se >>Morrande byrackor>>, Livet i Appalacherna, Hester, 1974 s.32)." Där jag läste detta såg jag framför mig hur kvinnorna morrade som arga dingos...
När jag kommer till de avgörande sista sidorna satt jag som klistrad. Det var ett vackert och bitterljuvt slut, helt perfekt för bokens stil med alla oväntade tvister. När jag till slut pusslat ihop pusslet verkade allting så uppenbart och jag fick ett starkt behov av att läsa boken en gång till, bara för att kunna läsa det ur min nya synvinkel. Men jag tror en gång får räcka för denna gång. Det är dock en bok som jag kan tänka mig att äga, så om jag blir sugen på att läsa om den på något år så tänker jag definitivt köpa hem den. Allt som allt fick boken en femma av fem möjliga, med en tvåa på romantikskalan.

Friday 9 January 2009

Sena julklappar



Jag har fått litet sena julklappar av min svärmor och svägerska. Bland dessa vackra ting fanns Neil Gaiman - The Graveyard Book (Hurra,hurra,hurra!) som jag faktiskt tänkt att jag skulle köpa jättejättelänge, men så blev det bara inte. Jag är jättelycklig! Den kommer hamna i min nästa Att läsa-lista tillsammans med litet andra böcker från bokhyllan som jag tittat lystet länge på...




På tal om min Att Läsa-lista har jag äntligen fått låna den sista boken i Twilight-serien, Breaking dawn. Skall börja med den ikväll direkt efter jag läst färdigt Fördjupade studier i katastroffysik (har cirka 80 sidor kvar).

Thursday 8 January 2009

Saga Borg - Jarastavens vandring

Jarastavens vandring är en historisk/fantasy-serie i nio delar (Völvans dotter, Ondskans tecken, Vindens öga, Urlas skugga, Mörkrets makter, Dödens vingslag, Livets källa, Vargens lya, Tertors vrede). Den handlar om den unga flickan Siri som föds i byn Stenestrand. Likt sin mor, Stenestrands Völva, äger hon kraften och med den den förmågan att ta emot syner. När Siri för första gången beträder blodhyddan och invigs i kvinnans hemligheter får hon en skakande syn om att deras by är i fara. Men Siri hinner inte varna sina fränder i tid och snart är fienden över dem. Tillsammans med en grupp kvinnor förs Siri bort till att bli en av fiendens kvinnor i Bäckakorsets by. Där träffar hon på Hövdingen Vidar och hans förslagna kvinna Grina, som låtsas äga völvans krafter så hon kan åtnjuta den upphöjda ställning det innebär. Enligt seden kan en by endast ha en völva, så Siri måste dölja sina krafter för att inte bli dödad, samtidigt som hon behöver dem för att kunna lyckas fly tillbaka hem med de bortrövade kvinnorna... Hon lyckas lägga en förbannelse över byn, men allt eftersom tiden lider inser hon att hon agerat överilat, för det är inte är byn i sig som förtjänat hennes förbannelse...

























Jarastavens vandring påminner mycket om Sagan om Isfolket, Sagan om Valhalla (samt Grottbjörnens folk, säger dem). Det är mycket sex, kärlek, strider, men även teknikhistoria, medicinsk historia och sådant som kan vara intressant för dem som gillar att läsa om hur de levde på folkvandringstiden. Visserligen säger författarinnorna att de lånat litet av olika tidsåldrar, men det är ju ingen historisk faktabok så allting behöver inte vara korrekt, tycker jag. Det är hur som helst framfört mycket smakligt (nåja, kanske inte tantsnusket då...) och verklighetstroget (förutom de magiska delarna då...). Allt som allt är det en serie att älska. Bok efter bok, år efter år, utvecklas historien och jag börjar nästan känna ett släktskap med dem det handlar om. Utan att avslöja för mycket så vill jag dock påpeka att slutet kändes något... konstigt. Men slutet är inte allt, ibland är det som bäst när man är mitt uppe i det hela.
Totalt får serien en stark trea och en fyra på romantikskalan.

Monday 5 January 2009

Tracy Chevalier - Oskuld och erfarenhet

Oskuld och erfarenhet (eng. titel Burning bright) är Tracy Chevaliers senaste bok som utspelar sig 1792 i London, mitt i franska revolutionens kölvatten. Familjen Kellaways är nyligen inflyttande i London från den lilla lantiga byn Piddletrenthide och bor nu vägg i vägg med både Philip Astleys cirkus samt jakobinen William Blake. Fadern Thomas Kellaway är en stolsnickare, och sonen Jem går i hans fotsteg. Jem och hans storasyster Maisie lär snabbt känna Londonflickan Maggie Butterfield - en överlevare med en mörk hemlighet. Mellan dem spirar en vänskap, och Maggie visar dem olika sidor av London. De lär så småningom känna Mr Blake, som på denna tid ses som en udda figur med konstiga bilder och dikter. Blake är även en anhängare av den franska revolutionen med dess ideal, något som inte faller i god jord hos kungens män. Familjen Kellaways får snart känna på några av de faror som lurar i en storstad, och lär sig så småningom skillnaden mellan oskuld och erfarenhet.


Oskuld och erfarenhet är som en ovanligt lyckad blandning av Oliver Twist och Moulin Rouge - utan musikaldelen då förstås. Vi får följa Londons värld genom ett par barns ögon, något som fångar och griper tag i en från första sidorna. Och precis som barnen blir man nyfiken på den mystiske Mr Blake och hänförd av cirkusen, för att inte tala om den begynnande insikten om skillnaden mellan pojkar och flickor... Allt som allt är det en lättsam och behaglig berättelse, vilket gör detta till den tredje Chevalierboken som jag läser och älskar. Den får en stark trea och en trea på romantikskalan.

Sunday 4 January 2009

Nevil Shute - Fem svarta höns

Fem svarta höns a.k.a. A town like Alice är en klassiker från 50-talet av Nevil Shute. Boken utspelar sig efter andra världskriget och handlar om den unga brittiska kvinnan Jean Paget som under sin ungdom var en krigsfånge på Malacka-halvön. Jean är baserad på en verklig kvinna som tillsammans med en grupp engelska kvinnor på Malacka (side note: i verkligheten utspelade det sig i Sumatra) tillfångatogs av fienden, japanerna. Japanerna hade ingen aning om vart de skulle förfara de kvinnliga krigsfångarna, vilket ledde till att ett konstigt arrangemang upstod där kvinnorna och deras fångvaktare gick från by till by i över två år, i väntan på ett permanent kvinnligt fängelse som aldrig kom. Över två tredjedelar av gruppen dog av sjukdomar och utmattning, och på vägen mötte de .

Boken börjar ett par år Jeans återkomst till England, då hon kontaktas av advokaten Noel Strachan. Strachan berättar att hon kommer ärva en förmögenhet av sin morbror, och att han enligt avtalet med morbrodern skall förvalta hennes förmögenhet tll den dagen hon fyller 35. Jean skall till dess leva på ett väl tilltaget årligt underhåll, vilket innebär att hon aldrig behöver jobba igen. När Strachan frågar henne vad hon tänker göra med sina pengar och berättar att hon tänker återvända till Malacka, till en by där hon spenderade en viss tid som krigsfånge, och finansiera byggandet av en brunn till byns kvinnor. Noel blir så häpen av detta att han lockar Jean att berätta mer, och det slutar med att hon berättar om den hela långa vandringen.

Bland alla hemska saker som hände under tiden som fånge minns Jean en händelse specifikt. Det var när en australiensk krigsfånge vid namn Joe Harman riskerade sitt liv för att hon och kvinnorna skulle få mat. Han snodde fem svarta höns åt dem, men japanerna kom på honom och straffet för detta blev korsfästelse... Jean återvänder till Malacka fylld av de plågsamma minnena då hon till slut får reda på att Joe Harman överlevde den brutala tortyren. Plötsligt öppnas en dörr för Jean och hon beslutar sig för att åka till Australien och söka upp Joe...


Jag har bara gott att säga om denna bok. För det första älskar jag hjältinnan, en praktisk och modig ung kvinna. För det andra älskar jag historien. Man lever sig in i den direkt, den varma vägen de vandrar, allt elände och misär. Jag ser framför mig hur de kämpade på, från by till by, tills de förvandlats mer till infödingar än till fina engelska damer... För det tredje älskar jag sättet som historien berättas på. Inget storhetsvansinne, inget förskönande, inga krusiduller. Det behövs inte. I de vanliga böckerna jag läser brinner jag alltid av nyfikenhet att få veta hur det slutade. Men i denna bok är slutet inte längre viktigt, även om det faktiskt är riktigt bra, men det är den långa vandringen och Jeans alla kamper som jag vill läsa om. När slutet kom var det tråkigt att sluta läsa, men som tur är finns ju serien kvar att titta på, måste genast fixa hem!

En stark fyra och en tvåa på romantikskalan.

Sidenote: Fem svarta höns påminner mycket om Törnfåglarna, som utspelar sig runt samma tid och till viss del i samma miljöer. Kan detta bero på att de är båda australienska författare? Är det så att de skriver på ett särskilt sätt? Tål att undersökas...

Saturday 3 January 2009

Att läsa

Som ni märker har jag nu delat upp min att-läsa-lista i tre delar. Denna lista har 32 böcker på sig och kommer checkas av allt eftersom. Jag beräknar ha läst färdit alla fram till den sista mars, fast det kan lika gärna ta dubbelt så lång tid med tanke på att jag har en del riktiga tegelstenar med på listan... Hur som helst så nollställs listan första april. En sak till, rött står fortfarande för lästa böcker.

Lånade
Stephenie Meyer - Breaking Dawn
Tracy Chevalier - Oskuld och erfarenhet
Marisha Pessl - Fördjupade studier i katastroffysik
Donna Woolfolk Gross – Påven Johanna
Elizabeth Kostova – Historikern
John Ajvide Lindqvist - Låt den rätte komma in
Lionel Shriver - Vi måste tala om Kevin

Äger
Markus Zusak – Boktjuven
Celia Rees - Sovay
Lisa Jewell – Våga flyga
Elisabeth Buchan – En doft av kärlek
Barbara Taylor Bradford – Dynastin Ravenscar
Jane Green – I dina kläder
Nicholas Sparks – Drömmarnas väg
Nicholas Evans – Eldfångaren

Liza Marklund – Gömda
Khaled Hosseini - Tusen strålande solar
Cormac McCarthy - The Road
Philippa Gregory - Den andra systern Boleyn
Ray Kluun - En sorts kärlek
Emilie Flygare-Carlén - Rosen på tistelön

Teresa Medeios - The vampire who loved me
Charlaine Harris - Dead until dark
Charlaine Harris - Living Dead in Dallas
Neil Gaiman - The Graveyard Book
China Miéville - Un Lun Dun

Har inte hemma
Lisa Jewell - Vince och Joy
Lisa Jewell - 31 dream street
Mitch Albom - Bara en dag till
Jean M Auel - Grottbjörnens folk
Jean M Auel - Hästarnas dal
Jean M Auel - Mammutjägarna
Jean M Auel - Stäppvandringen
Jean M Auel - Nionde grottan

Läsåret 2008

Nu har jag bara en sak kvar att göra innan jag nollställer räkneverken på min sidoblogg Fias Readinglist och på min Att-läsa-lista, och denna sak är att sammanfatta Läsåret 2008. Eftersom jag är rätt så ny i gamet så har jag ingen egen statistikindelning utan snor litet hejvilt från andra bokbloggar... here it goes!

Antal lästa böcker: 99
Antal ickeomlästa: 73
Lästa genrer under året:
6 barn/ungdomsböcker, 20 chick lit, 51 fantasyromaner, 11 historiska romaner, 3 klassiker, 2 science fiction, 2 "vanliga" romaner, 1 "äventyrsromaner", 1 socialrealism, 1 deckare, 1 faktabok

Språk: Detta året har jag läst alla utom en på svenska, konstigt nog. Jag brukar föredra engelska om det är originalspråk eftersom jag tycker jag får störst behållning då, men men...

Författarnas hemländer:
52 böcker av amerikansk författare, 17 av engelsk författare, 16 av svensk , 6 av irländsk författare, 4 av australiensk författare, 1 brassilienare, 1 nyazeeländare, 1 skotte och 1 norsk

Böcker av manliga författare: 21
Böcker av kvinnliga författare: 74
Av manlig och kvinnlig författare: 4

10 bästa 2008 (utan inbördes ordning):
Katharine Kerr– Sagan om det magiska landet Deverry (13 delar so far)
Johanne Hildebrandt -Freja
Johanne Hildebrandt - Idun
Johanne Hildebrandt - Saga från Valhall
Marian Keyes- Vattenmelonen
Anita Shreve- Pilotens hustru
Tawni O'dell– Avvägar
Tracy Chevalier– Damen med enhörningen
Nicholas Evans - I vargarns närhet
Karen Joy Fowler - Jane Austen-klubben

Bubblare: Sigrid Undset- Kristin Lavransdotter

De här kan man lika gärna skippa:
Elisabeth Moon– Fåraherdens dotter
Elisabeth Moon –Dubbla lojaliteter
Elisabeth Moon –Trohetseden
Maggie Furey - Aurian
Maggie Furey - Aurians flykt
Maggie Furey - Jordens stav
Maggie Furey - Vindens harpa
Maggie Furey - I fjärran land
Maggie Furey - Eldens svärd
Maggie Furey - Återfödelsens kittel
Maggie Furey - Dhiammara

Sammanfattningsvis kan man säga att jag gillar fantasy och chicklit, främst av kvinnliga författare och de bör helst vara amerikanska, engelskor, irländare, skottar eller australienare. Det var varken nytt eller förvånande. Jag tycker jag har läst ganska mycket, men jämförelsevis med er andra bokbloggare är det ju inte särskilt mycket alls. Men det är inte mängden utan kvalitén som jag är ute efter. Om jag skall sia litet så tror jag att jag kommer läsa minst lika mycket fantasy och historiska romaner, kanske lika mycket chicklit, men jag kommer försöka trycka in mer klassiker.

2008 har varit mitt första officiella läsår med bokblogg. Jag har även hoppat på min första riktiga bokcirkel, jag har varit med i utmaningar och Julklappspåse Large, och nu skall jag vara med i Martinas utmaning klassiska kvinnor. Jag tror detta är början på ett underbart läsår...